Fru talman! Det är oerhört viktigt att de kvinnor som behöver stöd och hjälp och också skydd från män som slår eller utgör hot om livsfara ska få det. Det är också därför den här reformen, som initierades under Socialdemokraterna med en utredning kopplad till den nya socialtjänstlagen, är så viktig. Det är oerhört viktigt att vi kan analysera hur den har fallit ut och att vi kan skruva där det behövs för att se till att vi fortsatt kan främja idéburen verksamhet när det gäller de skyddade boendena.

Här har kommunerna ett mycket stort ansvar – jag vill vara väldigt tydlig med det. Min bild är inte att kommunerna prioriterar att ta emot det stöd och den hjälp från Upphandlingsmyndigheten som den här regeringen gav den i uppdrag att erbjuda för att upphandling av idéburen verksamhet ska kunna prioriteras när det gäller kommunernas skyddade boenden.

I dag bedrivs ungefär 47 procent av de skyddade boendena i privat regi, och 46 procent bedrivs som idéburna verksamheter. De egna kommunala boendena, där man har dem inom förvaltningen, utgör ungefär 7 procent av samtliga boenden i Sverige. Kommunerna har ett ansvar för hur det ser ut, och de har ett ansvar för finansieringen. Regeringen har tillfört medel. Jag utesluter inte att vi behöver skruva också på finansieringsfrågorna, men vi har alltså tillfört medel till kommunerna. I kommunernas budgetar finns det på totalen utrymme att prioritera detta.

Vi har också höjt bidragen till idéburen verksamhet upp till 185 miljoner kronor, ett rekordstort bidrag, som fördelas av Socialstyrelsen. Jag kan inte svara på hur bedömningarna faller ut i enskilda fall, men på totalen har vi från regeringens sida ökat finansieringen till de idéburna kvinnojourerna, och det tänker vi fortsätta med. Det är helt centralt även framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.