Fru talman! Stort tack till ledamöterna Amloh, Ekeroth Clausson och Backeskog för frågor och inlägg i debatten!

Den här regeringen har vidtagit en rad olika reformer som alla syftar till att få mäns våld mot kvinnor att upphöra. Det sker bland annat genom den stora straffomläggningen med straffrättsliga förändringar, lagskärpningar och ny lagstiftning som riktar sig mot gärningsmännen till skydd för brottsoffren. Det handlar om skärpta straff vid grova våldtäkter och utökad lagstiftning beträffande kontaktförbud. Det tillkommer också en rad nya lagstiftningsområden, som kriminalisering av psykiskt våld, där bland annat ekonomiskt våld, ingår, för att ta några exempel.

Ett annat område där vi också har skärpt och utökat lagstiftningen är köp av sexuell handling – vi har ändrat uttrycket från ”tjänst” till ”handling” eftersom det inte är att betrakta som en tjänst. Sverige var först med en sexköpslag där man kriminaliserar den som köper en sexuell handling men inte den som är i en så sårbar situation att prostitution och försäljning av sexuell handling blir den enda utvägen. Jag var för bara några veckor sedan inbjuden av den franska jämställdhetsministern för att prata i samband med tioårsjubileet av deras motsvarighet till lagen – de hade tittat på oss i Sverige och vårt införande av detta.

Jag och regeringen arbetar för närvarande med en handlingsplan mot prostitution, människohandel och sexuell exploatering. Vi har vidtagit en rad åtgärder och reformer för att öka stödet i anslutning till dessa frågor. Jag ser fram emot att presentera handlingsplanen inom kort.

Detta område rör många delar, men det är helt centralt att vi kan komma vidare. Det finns inget som är så viktigt som att se till att mäns våld mot kvinnor upphör. Statsministern och vi i regeringen har också inrättat ett övergripande råd för kvinnofrid, med nollvisionen som ledstång. Vi har presenterat en ny tioårig nationell strategi med inriktningen att våldet inte bara ska hanteras. Kvinnor ska skyddas och få det stöd de behöver, men våldet ska inte bara hanteras; det måste upphöra. Det måste vara vår absoluta ambition att, såväl på det straffrättsliga området som längs hela samhällskedjan, se till att vi kan komma åt alla delar av detta. Därför har vi också ökat resurserna för det förebyggande arbetet, exempelvis arbetet med Preventell, för att få sexualförbrytare att upphöra med den typ av brott som de begår.

Detta är ett brett arbete, och det är helt centralt att det kan fortsätta. Jag är tacksam för ledamöternas engagemang i frågan.