Fru talman! Jag tror egentligen att statsrådet har hyfsad koll på var vi står när det gäller tillståndsplikten och lagstiftningen. Men bara för att göra det väldigt tydligt för alla: Det är vi som har tagit initiativ till en utredning som har legat till grund för lagstiftningen. Det gjorde vi under vår mandatperiod, för att få rätsida på det hela. Vi såg att man började implementera en privatisering av kvinnojoursverksamheten och kvinnofridsarbetet, som började genomsyras av det. Det var bakgrunden till utredningen.

Efter regeringsskiftet valde den regering som tillträdde att titta på utredningen och ta ut delar och tolka dem och sedan utforma en lagstiftning som kanske inte har fått de effekter som vi såg behov av.

Det kan hända att även den bästa regering genomför lagstiftning som kanske inte får precis det utfall som man har tänkt, men då får man göra om och göra rätt. Det ligger i sakens natur att man i så fall behöver göra det.

Den här regeringen säger att man ska följa frågan. Det har man gjort i flera år, under tiden som konsekvenserna rullar på. Vi från Socialdemokraterna har sagt: Oj, oj, oj, det här ser inte ut att landa helt väl. Det blir oerhörda konsekvenser av hur lagstiftningen formades och hur den nu implementeras.

Vi har därför tryckt på regeringen och talat om att utvärderingen måste göras skyndsamt, mycket tidigare än vad man själv föreslagit. Som mina kollegor tidigare redogjorde för har vi till och med avsatt pengar i budgeten för en översyn av lagstiftningen. Vi har påtalat de här bristerna. Vi hade ett annat syfte med lagstiftningen än den implementering och de konsekvenser av den som vi nu ser.

Bara för att vara väldigt tydlig har vi kanske haft lite olika förfaranden och annan hantering. Jag vet inte riktigt vad regeringens syfte är med tillståndsplikten och att man låter konsekvenserna rulla på. Det är en del av min fråga.

Statsrådet tog upp att kommunerna absolut behöver ta vid kvinnofridsarbetet, fru talman, och man kan absolut vara kritisk till SKR, som statsrådet är. Men här har man själv varit med och låtit bli att finansiera stödinsatser för socialsekreterare så att de ska kunna ta emot sådan lagstiftning, stödinsatser och så vidare.

Det finns kommuner som säger att pengarna har tagit slut och att de tog slut i oktober. Vissa år har pengarna tagit slut ännu tidigare för det som kommunerna behöver få finansiering för från regeringen. Jag hoppas att vi är överens om att de behöver detta.

Här tycker jag att statsrådet behöver svara tydligt. Vilket ansvar lägger man här på kommunerna om de inte får finansiering och stöd till olika projekt? Dessa utvecklingsmedel från SKR är något de har haft under många år. Varför har man tagit bort dem och tagit bort uppdraget att hjälpa kommuner i det här arbetet?

Slutligen undrar jag hur långt den här nedmonteringen ska gå. Nästan 40 kvinnojourer har blivit nedlagda. Hur många ytterligare ska det bli innan regeringen väljer att agera? Att följa frågan är inte att agera. Det är att titta på.