Fru talman! Tack till Sofia Amloh för en väldigt viktig interpellation!

Statsrådet gav ett långt svar, men vad var det egentligen för svar som ledamoten Amloh fick på sin fråga om att kvinnojourer inte ska behöva lägga ned sin verksamhet? Inte mycket alls.

De senaste åren har 37 skyddade boenden tvingats stänga på grund av höjda utgifter till följd av inflationen och för att kostnader har tillkommit på grund av den nya tillståndsplikten. Det här har lett till att skyddet för våldsutsatta kvinnor har försvagats på flera håll runt om i landet. Under samma tidsperiod har 25 kvinnor dödats av en nuvarande eller tidigare partner.

När ideella kvinnojourer som bär ett stort ansvar slås ut är det inte bara verksamheter som försvinner utan också kvinnors sista skydd.

Bakom varje stängd dörr finns kvinnor och barn som förlorat sin möjlighet att fly våld. Den här situationen kräver såklart åtgärder. Skyddade boenden ska hålla hög kvalitet, och de ska ha rätt kompetens.

Tillståndsplikten är viktig. Den höjer kvaliteten, och den stänger ute oseriösa aktörer. Men införandet har inte fungerat tillräckligt bra.

Organisationen Unizon vittnar om att kvinnor och barn inte får plats på boenden.

Vi socialdemokrater vill avsätta 100 miljoner kronor till kvinnojourer för att stärka deras verksamhet och säkerställa tillgången till skyddade boenden. Syftet är att snabbt förbättra situationen för både jourerna och de kvinnor och barn som behöver skydd. Av de pengarna går 50 miljoner till en akut förstärkning av verksamheten för att ge dem möjlighet att möta de skärpta kraven, och 45 miljoner går till kvinnojourernas förebyggande, uppsökande och samverkande verksamhet, till exempel utbildningsinsatser i skolor, stöd till äldre kvinnor genom så kallade tantjourer och arbete mot prostitution, människohandel och sexuell exploatering. Vi avsätter 5 miljoner till att se över lagstiftningen och förenkla och förkorta tillståndsprocessen.

Vi ser att själva grunden för skyddet av kvinnor som utsätts för våld hotas. Ett stöd behövs här och nu, och det ska gå direkt till kvinnojourerna. Två år efter det att lagen infördes kan vi se att det fortfarande finns jourer som inte har blivit handlagda. Jag vill därför fråga statsrådet om hon tycker att detta är rimligt.