Herr talman! Jag noterar att jag fortfarande kan dra slutsatsen att det är fyra förlorade år. Statsrådet hänvisar nämligen till vad som ska hända när man har genomfört de här olika regelförändringarna. Men under de här fyra åren har man inte sett till att vi har ett bostadsbyggande som åtminstone försöker följa det behov som finns.

Han raljerar över de åtta åren då vi hade makten genom att säga att vi inte nådde upp till de behov som fanns då. Men vi var betydligt närmare målen då än ni är i dag. Ni kommer inte ens halvvägs, Andreas Carlson. Vi tangerade behovet vissa år och var dessutom över behovet vissa år.

Det är klart att vi hade förutsättningar med låga räntor, ett investeringsstöd och en arbetslöshet som var betydligt lägre än den är i dag. Det gör skillnad. Jag tänker att det är det som ni borde dra lite lärdom av. Det är de ekonomiska förutsättningarna som gör skillnad för om det byggs eller inte.

Vi byggde under våra åtta år, från 2015 till 2022, nästan en halv miljon bostäder av olika karaktär i Sverige. Det gick att bygga med de gamla byggreglerna. Det gick att göra. Människor vågade nämligen investera i att flytta till en ny hyreslägenhet eller ett nytt ägt boende, om det så var bostadsrätt eller annat egenägt boende. Man hade hoppet uppe. Det har man inte i dag. Det var ett tufft omvärldsläge också under våra mandatperioder. Det går alltså inte att bara skylla på det.

När det gäller diskussionen om inflation, som brukar komma upp i det här sammanhanget, berodde inte inflationen på att vi byggde för mycket bostäder i det här landet. Men det var byggbranschen och de som har behov av bostäder som fick ta den ekonomiska smällen när ni lämnade walkover.

Vad har ni egentligen gjort för att hålla bostadsbyggandet uppe under den här perioden, medan ni jobbar med de reformer som ni jämför med här? Ni hade till exempel kunnat gå fram med ett nystartslån, som var framtaget och som vi faktiskt var överens om. Men det lades i byrålådan för att komma åt det här med lättare amorteringskrav och höjt bolånetak.

Det sätter ibland en hel del käppar i hjulen för en del andra ägda förutsättningar. Jag tänker på exempelvis Obos delägarbostäder. De nya reglerna sätter käppar i hjulen för dem som sedan vill kunna äga hela lägenheten, inte bara halva lägenheten. Det är inte helt genomtänkta åtgärder. Jag skulle kunna lyfta upp en hel del sådana situationer när det gäller era regelförenklingar under resans gång.

En del regelförenklingar har vi faktiskt stöttat och tyckt att de har varit bra, men en hel del har varit ogenomtänkta. När vi bygger bostäder vill vi bygga bra bostäder. Att då sänka kraven på tillgänglighet, ljusinsläpp, takhöjder, storlekar på rum och så vidare är inte en framgång, tycker jag. Det är snarare steg bakåt.

En gång i tiden vågade vi tro på den goda bostaden. Vi tog bort utedassen och byggde toaletter i husen. Vi började mäta höjden på diskbänkar, för att vi inte skulle få ont i ryggen när vi stod i köket, och ökade storleken på rum.

Vi trodde på framtiden, och vi tog ett socialt ansvar. Staten var med och gjorde det. Här har staten kapitulerat. Jag tycker att ni borde fundera både en och två gånger på vad ni har misslyckats med under den här mandatperioden. Det är många som undrar. En hel bransch undrar.

Vi begärde tidigare att det skulle finnas en bostadskommission, där man kunde diskutera. Det var inte på grund av att vi ville sitta med i den utan för att branschen ville ha en sådan. Och det lyfter branschföreträdare fram återigen.