Herr talman! Jag vill tacka ledamoten för interpellationen men också påminna ledamoten om att jag besvarar den här interpellationen i egenskap av regeringsföreträdare.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning fungerar som utgångspunkt för det nationella mål för funktionshinderspolitiken som jag just beskrev. År 2024 kallade Sverige till en mycket konstruktiv dialog med FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Därefter utfärdade kommittén i sedvanlig ordning ett antal rekommendationer för Sverige, precis som man gör för andra länder.

Därefter kallade jag till mig funktionshindersorganisationerna. Jag förstod på dem att det inte hade skett vid tidigare dialoger, men för regeringen var det oerhört viktigt att utgå från vad organisationerna inom funktionshinderspolitiken sa och vilka olika rekommendationer de såg – det visade sig vara ganska många som behövde prioriteras. Det var ett väldigt konstruktivt och bra möte. Hela dialogen med funktionshindersorganisationerna har präglats av väldigt stor konstruktivitet.

Regeringen gav därefter Myndigheten för delaktighet i uppdrag att se till att information om rekommendationerna sprids, eftersom tillgången till informationen är väldigt viktig, och att fler personer kan lämna sina bedömningar när det gäller rekommendationerna. Uppdraget redovisades i februari i år, och redovisningen bereds just nu på Regeringskansliet.

Regeringen har vidtagit och planerar att vidta flera åtgärder i syfte att uppnå det nationella målet för funktionshinderspolitiken. Rekommendationerna ligger alltså till grund för detta. Myndigheten för delaktighet är en väldigt viktig aktör i detta, och man har även involverat en rad andra berörda myndigheter.

Alla ministrar är ansvariga för funktionshindersfrågorna inom sina respektive portföljer, även om Socialdepartementet är en fokalpunkt och min portfölj är ett slags fokalpunkt kopplad till detta. För att få genomslag på lokal, regional och nationell nivå när det gäller de brister som vi ser behöver myndigheter inom alla olika segment involveras. Det behöver också säkerställas att det stöd som jag inledningsvis pratade om samt kunskapsstöd och annat verkligen sprids för att skapa bättre förutsättningar att involvera de regionala och lokala delarna och se till att de till fullo tar sitt ansvar.

Det här är ett ambitiöst arbete som har gjort att vi nu, efter att ha analyserat de utmaningar som finns och vilka åtgärder som behöver vidtas, kan arbeta vidare med att bereda dessa punkter inom Regeringskansliet.