Herr talman! Det ministern däremot missar i sitt resonemang är att det här har hänt. Vi har en situation i Perstorp där en stor fastighetsägare som har gått i konkurs. En kommunal förköpslag skulle i det här fallet kunna innebära att kommunen skulle kunna köpa dessa 450 lägenheter, de fastigheter som Kupolen äger, och på så sätt börja komma till rätta med problemen som den dåliga marknadsidé som Kupolen har drivit har orsakat. Det är egentligen det som är problemet här.

Kupolen – och säkert många andra fastighetsbolag i det här landet som gjort liknande saker – har ju aktivt drivit en bostadspolitisk idé där syftet har varit att locka till sig människor med betalningsanmärkningar och andra svårigheter i livet som man måste ha full respekt för. Hela idén var att de människorna skulle flytta in i lägenheterna. Det har lett till stora skulder och till bristande underhåll.

Nu sitter man i en situation där 450 lägenheter – det är förstås många fler som bor i dem – ägs av en fastighetsägare som har gått i konkurs. Det är där man står. Hade vi haft en annan lagstiftning och hade vi inte haft en borgerlig regering 2010 som aktivt avskaffade den kommunala förköpslagen – till exempel Kristdemokraterna röstade för det i den här kammaren – hade det här kanske kunnat åtgärdas.

Sedan 2010 har problemen bara förvärrats. Problemen med social dumpning, som jag hoppas att statsrådet kan erkänna existerar till exempel i Perstorp, har förvärrats sedan 2010. Det är bara att konstatera. Jag tycker att vi måste kunna diskutera det som händer ute i landet. I det här fallet, som vi ändå diskuterar, hade en kommunal förköpsrätt kunnat innebära att kommunen som ser den problematik som finns i Perstorp hade kunnat gå in och köpa de här 450 lägenheterna.

Statsrådet hänvisar också både i sitt inledande svar och i sitt andra inlägg till en massa andra verktyg som han menar skulle vara mer kraftfulla. Det kanske de är. Statsrådet får gärna redovisa hur många gånger dessa verktyg har använts de senaste 15 åren och hur rättspraxis ser ut, för det har jag faktiskt inte koll på. Men om de här verktygen är så kraftfulla finns det förmodligen väldigt många exempel på när de har använts för att komma till rätta med den typ av problem som nu finns i Perstorp och många andra kommuner.

Det är ju så, herr talman, att social dumpning förekommer i det här landet. Vi har en situation där människor som av olika anledningar har fått svårigheter i livet eller befinner sig i en utsatt situation lockas till andra kommuner. Då skapar det såklart en svår situation för den politiska ledningen i dessa kommuner.

I Perstorp, till exempel, finns det berättelser som är bekräftade av både medier och andra som har granskat detta. Kommunen har sagt att den kan betala hyran den första månaden för den som flyttar till Perstorp, men därefter får man klara sig själv. Människor har aktivt uppmanats att bosätta sig i de här hälsofarliga lägenheterna, som har svartmögel och där trasiga fönster inte byts ut.

Det finns trots allt inget förbud mot att göra dåliga affärer i det här landet. Detta finns det många exempel på genom historien. Kupolen har uppenbarligen gjort en dålig affär, och den stora faran nu är att det kommer en liknande aktör, med en lika dålig marknadsidé, som vi inte kan stoppa – för vi kan inte stoppa dåliga marknadsidéer. Risken är att de människor som bor i de här lägenheterna, liksom Perstorps kommunledning, då kommer att befinna sig i samma situation – att ingenting blir bättre utan att det snarare blir värre.

Det här skulle kunna vara en chans för en kommun som Perstorp att kanske få en nystart: att se att man kan göra något åt detta fastighetsbestånd och ge de människor som bor i fastigheterna en bättre tillvaro i stället för att, som nu, riskera att det kommer en ny oseriös aktör som har en lika dålig eller, som Anna Wallentheim sa, ännu sämre bostadspolitisk idé än Kupolen.

En kommunal förköpslag hade, om den inte avskaffats av den borgerliga regeringen 2010, varit ett kraftfullt verktyg. Jag kan bara beklaga att den här regeringen inte verkar vara beredd att titta på den frågan.