Herr talman! Jag väljer i dag att hoppa in i den här interpellationsdebatten därför att den bland annat rör Perstorps kommun. Det är en liten kommun i min valkrets, där konsekvenserna blir stora när något går fel. Perstorp är en av Sveriges minsta kommuner när det gäller invånarantalet, med lite drygt 7 000 invånare. Det är en plats med en stark industriell tradition, där många känner varandra och där man har nära till naturen. Men det är också en kommun där arbetsmarknaden är begränsad, där de socioekonomiska utmaningarna är stora och där möjligheten att välja bostad inte är självklar.

När ett enskilt bolag äger så mycket som 450 lägenheter i en så liten kommun som Perstorp handlar det inte längre bara om fastigheter. Det handlar om människors hem, om trygghet och om vardag. Jag har själv mött boende som vittnar om svartmögel, eftersatt underhåll och en känsla av att ingen riktigt tar ansvar. Jag har tillsammans med interpellanten Adrian Magnusson besökt några av de här lägenheterna och träffat dem som bor där. Det är inte värdigt. Det är inte rimligt, och det är inte en bostadsstandard vi ska acceptera i Sverige.

Hur illa skötta de här fastigheterna och lägenheterna är skulle kunna vara en debatt i sig. Men när nu fastighetsbolaget har gått i konkurs skapas en ny oro – inte för det som varit utan för vad som ska komma. Vem tar över? Blir det bättre, eller riskerar det att bli ännu sämre?

Herr talman! Ministern hänvisade i sitt svar till att det finns verktyg, till exempel hyreslagen, bostadsförvaltningslagen och tvångsförvaltning. Ja, det är verktyg som finns. Men det är ju inte vad den här interpellationen handlar om. Vi måste prata om det min kollega Adrian Magnusson lyfter fram i sin interpellation, nämligen synen på en ny kommunal förköpslag.

I en kommun som Perstorp får en konkurs helt andra konsekvenser än vad den skulle få i en storstad eller i en stor kommun. Här finns inte en bred marknad med alternativa hyresvärdar. Här finns inte möjligheten att välja bort en dålig värd. Här blir människor kvar. Det är därför frågan om en kommunal förköpslag är relevant – inte som en universallösning men som ett verktyg för små kommuner. Det blir ett verktyg för att agera, ett verktyg för att kunna säkra långsiktighet och ett verktyg för att sätta samhällsansvaret först.

Herr talman! Jag hade önskat ett svar på Adrian Magnussons fråga. Jag undrar om ministern är öppen för att åtminstone utreda frågan igen. Vi behöver samla fakta. Vi behöver se vad som faktiskt skulle kunna göra skillnad, för när människor känner oro för sina hem räcker det inte att säga att det finns andra verktyg. Det är det här verktyget som efterfrågas. Det skulle vara otroligt viktigt för Perstorps kommun.

Vi måste fråga oss vad som verkligen fungerar. Om de verktyg vi har inte räcker till, är det då inte statens uppgift att vara beredd att se över andra lösningar?