Herr talman! Jag har debatterat med Mattias Vepsä några gånger under de här åren. Det börjar alltid med en fråga som handlar om rättspolitik, men det tar ungefär en halv minut så talar vi sedan om en socialistisk skattepolitik. Det är alltid där vi hamnar.

Det är lustfyllt när Mattias Vepsä talar om att höja skatten. Jag uppfattar sällan att det känns plågsamt. Jag vill bara understryka att bakom den återkommande retoriska poängen som vi har hört i decennier om att Moderaterna vill sänka skatten för de rika döljer sig en verklighet där Socialdemokraterna lokalt alltså höjer skatten för de fattiga, eller höjer skatten för normalinkomsttagare.

När man höjer skatten lokalt med det lättsinne som präglar socialdemokratins förståelse av den kommunala ekonomin betyder det att det är busschauffören, vårdbiträdet och grundskolläraren som får ta smällen. Det är sedan deras barn som ska plocka upp notan för den belåning som Socialdemokraterna ägnar sig åt – dessutom på historiskt höga nivåer – i Stockholm.

Det ansvarsfulla sättet är rimligen att prioritera. Vi får dessutom läsa rapporter från socialtjänsten i Skärholmen, i nära anknytning till den dramatiska skjutningen för en tid sedan, där det framkommer att socialsekreterare säger upp sig därför att de upplever att de inte får den politiska uppbackning de behöver.

På den nationella nivån, med Moderaterna i Regeringskansliet, har vi säkerställt att läget har vänt. Åtta år av socialdemokratiskt styre innebar 130 färre poliser i Stockholm. Det är facit. Jag talar mycket gärna om vikten av fler poliser i Stockholm. Men låt oss då komma ihåg att utgångspunkten var 130 färre poliser efter åtta år med Socialdemokraterna i Rosenbad. Efter drygt tre år med en moderatledd regering finns det 628 fler poliser i Stockholm, och det kommer fler redan i sommar. Planen och kurvan är entydig; ännu fler poliser är på väg till stockholmarna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.