Fru talman! Den som lever i Sverige – som arbetar, studerar, bildar familj och bygger sin framtid här – ska ha en rimlig utsikt att bli svensk medborgare. Det är en viktig del av människors möjlighet att fullt ut bli en del av det svenska samhället.

Regeringens förslag som vi debatterar i dag går i motsatt riktning och syftar snarare till att förhindra och försvåra för människor som har kommit till Sverige att få svenskt medborgarskap. Tidöpartiernas ambition är att göra det avsevärt svårare att bli svensk medborgare jämfört med i dag. Sammantaget har hela deras politiska projekt handlat om att hålla människor utanför; det har de tydligt visat under mandatperioden.

Fru talman! Ett svenskt medborgarskap bidrar positivt till individens integrationsprocess. Medborgarskapslagstiftningen bör därför främja och inte försvåra integrationen. Regeringens förslag bygger på en politik som gör vägen till svenskt medborgarskap längre, osäkrare och mer ojämlik. De förändringar som föreslås riskerar också att förstärka ojämlikhet och utanförskap i stället för att minska det.

Redan utsatta grupper i samhället riskerar att drabbas särskilt hårt. Detta kommer att slå hårdast mot personer som upplever strukturella hinder som individen inte kan påverka, det vill säga hinder som är bortom ens kontroll. Det kommer också att slå hårdast mot barn, statslösa personer, analfabeter, personer som står längre från arbetsmarknaden, personer som har en otryggare och osäkrare ekonomi samt personer från länder med bristfällig folkbokföring.

Hårdare krav för medborgarskap ökar inte incitamenten för integration, utan det bidrar snarare till utanförskap om en växande grupp människor under lång tid befinner sig i landet utanför medborgarskapets grundläggande rättigheter.

Man ska också se det faktum att regeringen gör det mycket svårare att bli svensk medborgare mot bakgrund av att samma regering vill ta bort permanenta uppehållstillstånd. Ett permanent uppehållstillstånd är ett löfte om att man får stanna, att man är trygg och att man får bygga sitt liv och sin framtid här. Parallellt med att regeringen försvårar för människor att bli medborgare vill den alltså ta bort även permanenta uppehållstillstånd. För grupper som äldre eller sjuka och för dem som står långt från arbetsmarknaden är det inte lika lätt att leva upp till tester och krav.

Därutöver är regeringens förslag i många delar tveksamt ur ett rättssäkerhetsperspektiv, och det kan ifrågasättas om det i vissa delar är förenligt med barnkonventionen och principen om barnets bästa. En utmönstring av anmälningsförfarandet riskerar att förstärka utanförskapet och skapa ytterligare hinder för integrationen. Vidare vill regeringen förlänga hemvistkravet från fem till åtta år, vilket försämrar integrationen, riskerar att öka utanförskapet och minskar deltagandet i den demokratiska processen.

Alla eventuella förslag om skärpta villkor för att erhålla medborgarskap behöver vara välgrundade då medborgarskapet är av stor betydelse för enskilda och deras integration i Sverige. Här levererar inte regeringen. Förutsättningarna för att erhålla medborgarskap behöver utformas på ett rättssäkert sätt som förhindrar godtyckliga beslut.

Kravet om skötsamt och hederligt levnadssätt är vagt formulerat och kan öppna upp för godtycke gällande hur medborgarskap uppnås. Särskilt allvarligt är det att även barn som har fyllt 15 år ska omfattas. Regeringen frångår här helt barnkonventionens krav på att barn har särskilda rättigheter och ska behandlas som barn i bedömningarna.

Regeringen föreslår även att det ska införas ett försörjningskrav. Ett försörjningskrav av det slag som regeringen vill ha kommer att slå särskilt hårt mot personer som har svårt att etablera sig på den öppna arbetsmarknaden och medför därför en risk för utestängningseffekter. Det här sker alltså när vi har en regering som har skapat ännu fler arbetslösa och som inte har vidtagit några arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Vi anser inte heller att ett krav på tillräckliga kunskaper i svenska och om det svenska samhället är rimligt. Jag menar: Utbildningsministern, tillika partiledaren för Liberalerna, kunde ju inte ens räkna upp Sveriges grundlagar. Lagstiftare bommar prov som de kräver att andra ska klara. Det blir ojämlikt och skapar ytterligare utestängningseffekter. Jag tycker att man ska fundera lite kring det.

Fru talman! Eftersom man inte bryr sig särskilt mycket om väletablerade principer för rättssäkerhet drabbar förslaget över tiotusentals – uppemot hundratusen – människor, som nekas medborgarskap. Regeringen och SD vill införa den här lagen utan övergångsbestämmelser. Lagrådet anser att det är olämpligt att genomföra förslagen utan övergångsregler och har därför avrått regeringen från att göra detta.

Jag delar Lagrådets bedömning. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte tar till sig av denna kritik utan avfärdar behovet av sådana regler utan att ha gjort någon analys. Att hundratusen drabbas får stora konsekvenser. En ordning utan övergångsregler undergräver tilliten till systemet. En sådan ordning riskerar även att förlänga de redan oacceptabelt långa handläggningstiderna för medborgarskap.

Att införa en ny lag med skärpta krav är en sak, men att avfärda Lagrådets eller utredarens förslag om övergångsregler drabbar människor som redan har anpassat sig efter nuvarande regler. Detta handlar om rättssäkerhet, rättvisa och förutsägbarhet i svensk lagstiftning, vilket regeringen har gjort det väldigt tydligt – inte minst i replikskiften här – att man inte bryr sig särskilt mycket om. Man avfärdar detta, och det undergräver tilliten till våra system och demokratiska principer.

Människor måste kunna lita på att de regler som gäller vid tidpunkten för deras ansökan inte ändras med tillbakaverkande kraft. Det här blir ju på ett sätt retroaktiv lagstiftning – det är den effekt det får – och det drabbar hundratusen människor. Under just den punkten har en samlad opposition reserverat sig, då vi anser att regeringen behöver införa övergångsbestämmelser.

Med det sagt, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1.