Herr talman! Det var den tanke också jag hade i huvudet; vi kan föra den debatten i andra forum.

Låt mig dock konstatera att det inte alltid blir precis som man vill i ett regeringssamarbete. Vi har hört företrädare tala här, och hade jag personligen varit med i de inre rummen hade inte frågan om AR-15 hanterats på det här sättet. Men nu har vi ändå fört fram den i ett läge som innebär ett fall framåt, och ingen som har köpt och äger ett vapen i dag behöver tvångsinlösa det.

Jag är ändå lite oroad över det eventuella kaos som kan uppstå. Vi kan komplettera det hela med att säga att Centerpartiet har ännu en röd linje, om jag har förstått saken rätt: Centerpartiet stöder inte en regering där Vänsterpartiet har ministerposter.

Jag tänker då på att Centern i denna fråga har en position som ligger väldigt nära Tidöregeringens. Under förra mandatperioden hade till och med Vänsterpartiet en position som låg väldigt nära vapenägares och sportskyttars, men den verkar man nu ha bytt ut i och med ett ledamotsbyte.

Jag tror ändå att det är relevant för väljarna att se att detta inte är någon liten fråga. Som vi har sagt handlar det om 620 000 vapenägare. Ska de behöva riskera att Morgan Johansson som justitieminister återigen kommer att lägga fram begränsande förslag där han verkligen skjuter mygg med kanon, om man nu ska ta den metaforen, i stället för att man går till pudelns kärna och tar tag i problemen?

Jag ställer återigen frågan: Vilka utsikter ser ledamoten Liljeberg när det gäller möjligheten att i ett eventuellt regeringssamarbete med partier som vill verka i en helt annan riktning få igenom den politik som vi i mångt och mycket delar och där det vore mer naturligt att samarbeta med oss på Tidösidan?