Herr talman! Tack så mycket, ledamoten Liljeberg!

Vi har i mångt och mycket en samsyn. Jag hörde att ledamoten i sitt anförande också sa: Det är inte de legala vapenägarnas vapen som är problemet i samhället.

Vi kan konstatera att det under den förra mandatperioden var en stor samsyn i riksdagen. Den dåvarande S-regeringen kom med förslag om överimplementering av det europeiska vapendirektivet.

Centern röstade tillsammans med oss i KD, Liberalerna och SD nej. Vi ville inte ha det. Vi såg inte den kopplingen. Det är en koppling som ofta skapas i en fabulerande värld, ofta från S, om att de farliga vapnen är de som står i vapenskåpen och att det är dessa som orsakar våldet på gatorna. Vi kristdemokrater och Centerpartiet har samma syn på detta.

Jag kan dock också konstatera att Centerpartiet – som det verkar – väljer att söka ett regeringssamarbete i framtiden med partier som även i detta betänkande reserverar sig mot förenklingarna och snarare går i en annan riktning. Vi har erfarenhet från förra mandatperioden av en justitieminister som hellre ville skapa problem och begränsningar än göra något åt de verkliga problemen.

Mina frågor till ledamoten Liljeberg är därför: Vilka utsikter ser ledamoten när det gäller att kunna bedriva en centerpolitik – som man i mångt och mycket kan säga är en Tidöpartipolitik – i ett sådant regeringsunderlag? Och vilka röda linjer finns? Om nu Socialdemokraterna vill gå vidare och förbjuda halvautomatiska vapen, som har varit tillåtna i 30–40 år – är det en röd linje för Centerpartiet?