Herr talman! Jag vill börja med att säga att jägarkåren och sportskyttarna i Sverige åtnjuter högt förtroende när det gäller att hantera och förvara vapen. Det är dessutom oerhört sällan som licensvapen används vid brottsliga gärningar. Ingen skugga ska alltså falla över vare sig jägare eller sportskyttar i kollektiv bemärkelse.

Med detta sagt är det dock viktigt att vara oerhört tydlig: Vapen är just vapen, oavsett syftet med innehavet. Att vi som samhälle har ett intresse av att reglera dem är därför inte särskilt konstigt. Vapen kan användas för att orsaka väldigt stor skada; det är särskilt tydligt i den tid som vi nu lever i.

Väldigt stora delar av allmänheten är rädda för dödligt skjutvapenvåld, och det behöver vi som lagstiftare vara lyhörda inför. Det är därför glädjande att också regeringen har förstått detta, och på det stora hela står vi bakom den proposition som regeringen har presenterat.

Vapen är unika eftersom deras primära syfte är att skada eller döda, oavsett vilket syftet med innehavet kan tänkas vara. Detta gäller jakt såväl som sportskytte. Av det skälet är det viktigt för oss som lagstiftare att vara noggranna med vilken typ av vapen vi är beredda att tillåta i samhället. Samhället kan ha mer tolerans med vissa vapen än med andra. Vissa sorters halvautomatiska vapen är av sådan karaktär att toleransen måste vara låg. Vi välkomnar därför att regeringen inför ett förbud mot nya vapen av den karaktären.

Vi måste göra allt för att förhindra rena massakrer och terrorhandlingar på ett så tidigt stadium som det bara är möjligt. Jag tänker på sådant som det som inträffade på Risbergska i Örebro eller på Utøya. Det som inträffade där orsakades inte direkt av halvautomatiska vapen, men det kanske aldrig hade hänt om de inte hade funnits och varit lagligt ägda.

Attentat av den här typen beror oftast på den tidsanda med hat mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet som råder i dag. Denna typ av brott är tyvärr något som i hög grad rättfärdigas i den retorik som partierna på högersidan använder sig av. De målar med breda penseldrag ut stora grupper av människor som ansvariga för samhällets alla orättvisor. Det handlar om människor vars enda brott är att de är födda någon annanstans i världen eller har en viss religion.

När pengarna inte räcker till för att finansiera skola eller sjukvård används invandrare som syndabockar. När livet blir svårt för gemene man är det invandrade som får bära ansvaret och skulden. Det är en vedervärdig retorik som vi tyvärr känner igen från de allra mörkaste delarna av mänsklighetens historia.

Moderaterna och Kristdemokraterna har på väldigt kort tid vandrat långt in på den här mörka vägen. Liberalernas retorik sträcker sig längre tillbaka än så – vi minns hur de redan för 25 år sedan försökte kapitalisera på främlingsfientlighet.

Sverigedemokraterna är dock värst i det här avseendet. Efter att vid sitt inträde i riksdagen ha försökt att dämpa de allra värsta avarterna har de under den senaste mandatperioden blommat ut fullständigt. Med tanke på varför, och av vilka, partiet en gång bildades är det kanske inte särskilt förvånande.

Vi känner igen hur den här typen av retorik skapar ett samhällsklimat där hat och hot frodas. Det riktigt vedervärdiga med allt detta är att det får grogrund just därför att folket i Sverige känner av att saker och ting inte är som de borde vara.

Jag skulle vilja säga, herr talman, att vi i Sverige i dag har den mest radikala och högernationalistiska regeringen i hela västvärlden. Man skulle kunna se till att hjälpa den växande andel av befolkningen som inte har råd att betala för det mest grundläggande och som ser hur en allt större andel av inkomsterna försvinner i och med höga matpriser, skenande elpriser och höga hyror. Detta är en regering som har majoritet i Sveriges riksdag och som skulle kunna lösa de problem som människor står inför om man bara ville, men det vill man inte. Man skyller hellre ifrån sig på de maktlösa, på de svaga och på de redan utsatta – på invandrarna. Det är ynkligt.

Jag sa tidigare att det är händelser som terrorattentatet på Risbergska som ligger till grund för att vi måste förbjuda vissa typer av halvautomatiska vapen. Det är också ett av skälen som regeringen anför för att införa förbudet mot nya sådana vapen. Det handlar inte om vapnen i sig utan om att det finns människor som är beredda att begå den här typen av illgärningar.

Därför blir det också märkligt när man från regeringens sida vill ta bort femårstillstånden. Vi behöver bättre och regelbundna kontroller för att veta att man faktiskt har behov av vapnen man äger. I ett samhälle måste vi alla vara beredda att göra uppoffringar. När vi ser att det finns risker måste vi agera. Därför anser vi i Vänsterpartiet att det är en stor brist hos regeringen att inte vilja lösa in de redan befintliga halvautomatiska vapnen. Jag yrkar bifall till reservation 2, som syftar till just det.

Jag önskar att vi inte levde i en tid då vi behövde vara rädda för illgärningar som de som inträffade på Utøya eller Risbergska. Men det gör vi. För allas vår säkerhets skull är det därför rimligt och rent av nödvändigt att begränsa förekomsten av halvautomatiska vapen, herr talman. Det räcker med en person och ett dåd för att det ska vara för mycket. Det är vårt ansvar som lagstiftare att göra samhället tryggt.