Fru talman! Jag hör Tidöföreträdarna prata om allt som jordbruket ska bidra med, men jag hör väldigt lite om vad vi ska bidra med till jordbrukets omställning.

Det svenska jordbruket är helt avgörande för Sverige, inte bara för livsmedelsförsörjningen och beredskapen utan också för klimatet och den biologiska mångfalden samt för att det ska finnas levande landskap i hela landet. Samtidigt är det tydligt att jordbruket i dag inte styrs på ett sätt som gör att det blir en del i arbetet med att nå de nationella klimatmålen eller våra klimatåtaganden inom EU. Detta är Riksrevisionens huvudslutsats. Det är också någonting som inte bara jag utan även andra, inte minst Klimatpolitiska rådet, instämmer i. Det här är alltså inte en överraskande rapport.

Riksrevisionen ser att de styrmedel som riktas mot jordbruket, till exempel Klimatklivet, biogasstöd och rådgivning, i många fall är relativt väl utformade. Problemet är att de omfattar en för liten del av jordbrukets faktiska utsläpp. Ungefär 13 procent av Sveriges klimatutsläpp kommer från jordbruket, men befintliga styrmedel träffar bara en begränsad andel av dem.

Resultatet blir att det svenska jordbruket som helhet inte bidrar till klimatomställningen i den takt som krävs men också att jordbruket i sig drabbas genom en alltför trög omställning. Det här beror såklart inte på ett misslyckande från eller en ovilja hos jordbrukarna. Tvärtom finns det i dag både teknik, kunskap och vilja hos många lantbrukare. Det är helt klart den politiska styrningen som brister.

Redan förra året redovisade Klimatpolitiska rådet en riktad rapport om det svenska jordbrukets klimatpåverkan och klimatpolitiken runt den där man underströk att det fanns mycket mer att göra. Bland rådets viktigaste rekommendationer till regeringen fanns uppmaningen att i nära samverkan med jordbrukare, aktörer från hela livsmedelskedjan, civilsamhället, forskare och myndigheter ta fram en målbild och en strategi för jordbrukets klimatomställning och utforma en strategi som kan ge långsiktiga förutsättningar för jordbrukssektorn.

Även Riksrevisionen lyfter fram detta som en av de allvarligaste iakttagelserna i rapporten. Regeringen saknar en samlad plan för hur jordbruket ska kunna bidra till det långsiktiga klimatmålet. Utan mål, utan en tydlig färdplan och utan uppföljning går det inte att förvänta sig resultat.

Det här är ett av grundproblemen med Tidöregeringens politik. Man förlitar sig på frivillighet och punktinsatser när det i själva verket behövs en strategisk och långsiktig styrning med en helhetssyn. Detta är något som regeringen duckar för.

I det här fallet borde regeringen ha tagit Riksrevisionens rekommendationer på mycket större allvar. I stället väljer man att lägga skrivelsen till handlingarna utan konkreta krav på förändring. Detta är ytterligare en missad chans till minskade utsläpp och en missad chans att öka det svenska jordbrukets försörjningstrygghet. Här hade regeringen en chans att stärka styrningen i en riktning som skulle göra jordbruket mindre beroende av fossila bränslen och mindre otryggt med tanke på det världsläge som i dag skapas för alla som har behov av bensin och diesel. Man skulle alltså kunna skydda jordbruket mot framtida prischocker.

Fru talman! Riksrevisionen pekar också på något som Miljöpartiet länge har kritiserat: att staten fortsätter att subventionera användningen av fossila bränslen i jordbruket, bland annat genom skattenedsättningar på diesel. Samtidigt saknas styrmedel för flera kostnadseffektiva klimatinvesteringar. Det är såklart helt bakvänt. Så länge fossila utsläpp görs billigare och klimatåtgärder görs dyra och krångliga kommer omställningen att gå långsamt, oavsett hur många informationskampanjer regeringen lanserar.

Jordbrukets fossilsubventioner måste fasas ut och ersättas av andra stöd, som på allvar leder till minskade utsläpp. Det handlar till exempel om elektrifiering av arbetsmaskiner, ökad biogasproduktion från gödsel och åtgärder som minskar lustgasutsläppen. Det är bättre för klimatet, bättre för jordbrukets konkurrenskraft och bättre för Sveriges väg mot nettonollutsläpp.

En annan viktig del i rapporten handlar om uppföljning och utvärdering. Riksrevisionen konstaterar att staten i dag inte har tillräcklig kunskap om vilka stöd som ger mest klimatnytta per skattekrona. Det gäller inte minst stöden till biogas; deras samlade effekt har aldrig analyserats ordentligt. Miljöpartiet anser att detta är anmärkningsvärt. När miljardbelopp investeras i klimatomställningen måste vi veta vad som fungerar och vad som inte gör det.

Fru talman! För oss är jordbrukets klimatomställning också en fråga om rättvisa och framtidstro. Jordbruket har redan i dag utmaningar med lönsamhet, generationsväxlingar och ökade kostnader. Om politiken inte ger stabila och långsiktiga spelregler riskerar vi både utslagning och ökad import av livsmedel från länder med sämre klimat- och miljökrav. Just därför tycker jag att klimatomställningen måste gå hand i hand med ett stärkt svenskt jordbruk. Med rätt styrmedel kan lantbrukare bli vinnare i omställningen och inte förlorare. Men då krävs också politiskt mod och åtgärder.

Miljöpartiet vill se en tydlig nationell plan för hur jordbruket ska bidra till klimatmålen, skarpa och säkra styrmedel som omfattar hela utsläppsbilden och såklart ett avskaffande av fossilsubventioner i kombination med gröna investeringsstöd, exempelvis en biopremie som kan användas till annat än just att betala för fossil diesel. Vi behöver dessutom en systematisk uppföljning av vilka åtgärder som ger störst klimatnytta. Detta ligger helt i linje med Riksrevisionens rekommendationer men går mycket längre än den politik som regeringen hittills har presenterat.

Fru talman! Klimatkrisen väntar inte. Varje år utan tydlig styrning gör omställningen dyrare och svårare. Risken är också att det i längden blir lantbrukarna som drabbas värst genom ökade klimatförändringar, prischocker på drivmedel och råvaror och ett akut behov av investeringar och omställning. Jordbruket kan och vill vara en del av lösningen, men då måste staten också ta sitt ansvar och stötta en metodisk och ordnad omställning. Jag vill därför uppmana regeringen att ta Riksrevisionens kritik på större allvar än vad som görs i dag. Därutöver vill jag yrka bifall till reservation 3.