Fru talman! Sveriges klimatpolitik måste vara både trovärdig och strategisk. Den måste minska utsläppen, stärka konkurrenskraften och samtidigt bygga motståndskraft i en tid präglad av geopolitisk oro, energikris och ökade krav på nationell beredskap. Det är därför djupt problematiskt att Riksrevisionen har riktat skarp kritik mot regeringens klimatpolitiska styrning.

Kritiken handlar inte bara om enskilda åtgärder utan om bristande långsiktighet, otillräckliga underlag och avsaknad av en sammanhängande strategi för att faktiskt nå Sveriges klimatmål. När centrala beslut fattas utifrån bristfälliga beräkningar och överoptimistiska antaganden riskerar hela omställningen att försvagas. Särskilt tydligt är det i jordbrukspolitiken, och det får allvarliga konsekvenser för svenskt lantbruk.

Lantbruket är inte bara en näring bland alla andra; det är en grundpelare för svensk livsmedelsförsörjning, energiberedskap och landsbygdens ekonomi. Samtidigt är jordbruket i dag starkt beroende av fossila drivmedel, fossila importerade insatsvaror som mineralgödsel och globala värdekedjor som gör sektorn sårbar för prisökningar, konflikter och störningar. Det är en sårbarhet som Sverige inte har råd med.

Branschen har återkommande betonat behovet av långsiktiga spelregler som gör det möjligt att investera i fossilfri teknik, biodrivmedel, biogas, elektrifiering och inhemsk produktion av strategiska insatsvaror. Svenska bönder är redo att vara en central del av klimatomställningen, men då krävs politik som stärker deras förutsättningar och inte ökar osäkerheten.

När regeringen river upp eller försvagar viktiga styrmedel utan tydliga ersättningar skickar det fel signaler till en sektor som behöver investera för decennier framåt. När lantbrukets biogas kastas ut ur Klimatklivet, sedan införs igen och samtidigt hindras av stelbenta miljötillståndsbegränsningar är det inte konstigt att investeringar hämmas.

Centerpartiet ser lantbrukets omställning som en nyckelfråga, inte bara för klimatet utan också för Sveriges säkerhet och självförsörjning. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.

Vi behöver en plan för omställningen. Vi behöver minska beroendet av fossil diesel, importerad mineralgödsel, fossila insatsvaror och osäkra globala leveranskedjor. Det här handlar om att göra gårdar mer självförsörjande på energi, skapa bättre villkor för investeringar i lokal energiproduktion och ge de gröna näringarna möjlighet att vara så avgörande i omställningen som de faktiskt kan vara. De sitter på lösningarna för hela landets behov – de behöver bara få chansen.

Här finns en enorm potential. Allt man kan göra med fossil olja kan man också göra med svensk jord och skog. Man kan producera livsmedel, energi och biodrivmedel och göra klimatnytta, men då måste staten skapa stabila och trovärdiga spelregler.

Riksrevisionens kritik visar tydligt att dagens politik inte räcker. Regeringens kommunikation har ofta varit mer optimistisk än verkligheten motiverat samtidigt som flera beslut har ökat osäkerheten omkring de investeringar som krävs. Viktiga styrmedel saknas faktiskt också helt, som en biopremie för att täcka kostnaderna mellan förnybart och fossilt eller det färdigutredda jordbruksavdrag som näringen efterfrågat i stället för fossila dieselsubventioner.

Centerpartiet vet att Sverige behöver en politik som förenar klimatmål, försörjningsberedskap och lantbrukets konkurrenskraft. Vi vill se en omställning där svenska bönder får bättre möjligheter att öka sin livsmedelsproduktion, ställa om maskinparken och investera.

Omställningen av lantbruket är inte en kostnad utan en investering i säkerhet, konkurrenskraft och hållbarhet. Vi behöver mindre kortsiktig ryckighet och mer strategisk framtidstro. Sverige behöver en klimatpolitik som är verklighetsförankrad, ekonomiskt hållbar och säkerhetspolitiskt klok.

Centerpartiet står för just det. Vi står för en grön omställning där lantbruket inte är ett problem utan en möjlighet och en avgörande del av lösningen. Vi vet att Sverige kan mer.