Fru talman! Svenskt jordbruk befinner sig i ett kritiskt läge. Många lantbrukare pressas av höga kostnader, krångliga regler, osäker lönsamhet och en växande känsla av att politiken fattar beslut längre och längre ifrån deras vardag. De verkar heller inte i ett vakuum utan påverkas direkt av ett alltmer osäkert omvärldsläge.

Läget i Mellanöstern pressar upp energipriserna, stör globala handelsflöden och driver upp kostnader för insatsvaror som diesel och gödsel och transporter. För lantbrukaren i Sverige blir det här mycket konkret. Marginalerna krymper, och riskerna ökar. Det är en dålig ekvation, inte bara för enskilda företag utan för vår livsmedelsförsörjning och vår beredskap. Därför behöver vi göra det vi kan för att stötta dem som producerar maten vi ställer på bordet.

Det svenska jordbruket hör till de mest miljö- och klimatsmarta i världen. Våra lantbrukare producerar mat med låga utsläpp, hög djurvälfärd, låg antibiotikaanvändning och höga miljökrav. När mat produceras i Sverige sker det i regel på ett mycket bättre sätt än på många andra håll i världen. Men om den svenska produktionen trängs undan och ersätts av import från andra länder med högre utsläpp minskar vi inte de globala utsläppen. Vi flyttar dem bara – och matar vår befolkning med livsmedel av troligtvis lägre kvalitet. Det gynnar varken klimatet, miljön eller vår befolkning. Tvärtom riskerar vi att försvaga både vår livsmedelsberedskap och vår förmåga att bidra till en hållbar global utveckling.

Just därför är jordbrukspolitik också klimatpolitik. Ska vi minska de globala utsläppen räcker det inte att se till vad som sker inom Sveriges gränser. Vi måste också värna och stärka den produktion som faktiskt är mer klimatsmart än alternativen.

Fru talman! För varje liter mjölk och varje kilo potatis krävs det i dag dokumentation om gödselhantering, växtskydd, djurskydd, transporter, vattenanvändning och miljöhänsyn. Det är inte ovanligt att fem olika myndigheter knackar på gårdsdörren, alla med sina egna kontrollscheman och krav. Det håller inte. Vi måste våga erkänna att vi har gjort det för svårt att vara lantbrukare i Sverige i dag.

Moderaterna har ett tydligt fokus på regelförenkling, och det måste ske på alla nivåer där regelbördan uppstår.

På EU-nivå har vi tagit konkreta steg framåt. Tack vare ett moderat initiativ i Europaparlamentet har EU-kommissionen infört principen ”en in, en ut”. Det innebär att varje gång ett nytt krav införs som innebär ytterligare en kostnad för en lantbrukare ska det vägas upp med en lika stor kostnadsminskning någon annanstans.

Vi har inte stannat där – i ett andra steg har vi dessutom fått Europaparlamentet att ställa sig bakom ”en in, två ut”. Det innebär att varje ny kostnadsbörda ska följas av att det dubbla tas bort. Det är ett paradigmskifte i EU:s jordbrukspolitik och något som Moderaterna varit drivande i.

På nationell nivå måste Sverige sluta konstant försöka vara bäst i klassen, alltså lägga extra krav ovanpå EU:s regler. Om EU kräver en kontroll ska Sverige inte kräva två. Här har regeringen redan börjat rensa, men mycket mer behöver göras. Jag förstår att detta ännu inte känns på gårdsnivå, vilket måste vara det yttersta målet, men det är viktiga steg i rätt riktning.

Fru talman! Det finns ett antal tydligt prioriterade områden som vi behöver ta itu med.

För det första måste äganderätten stärkas på riktigt. Den som äger och brukar mark ska kunna lita på att staten inte ingriper godtyckligt. Om samhället begränsar användningen av mark ska ersättning ges. Ingen enskild markägare ska ensam bära kostnaden för beslut som fattas i allmänhetens namn.

För det andra måste vi minska regelkrånglet även här hemma i Sverige. Alltför många lantbrukare möts i dag av blanketter, långa handläggningstider och otydliga besked. Den som vill investera, bygga ut eller utveckla sin verksamhet ska mötas av möjligheter och en utsträckt hand, inte av byråkrati. Vi behöver snabbare processer, enklare regler och större respekt för lantbrukarnas tid och arbete.

För det tredje behöver vi mycket mer tillit till dem som brukar marken. Många lantbrukare har förvaltat jord och skog i flera generationer. De kan sina marker mycket bättre än byråkraterna i Stockholm och Bryssel. Politiken ska bygga på samverkan och incitament, inte misstro och detaljstyrning. Jag är övertygad om att landsbygden skulle må bättre av lite mer frihet och mycket färre pekpinnar.

Fru talman! Svenska lantbrukare producerar inte bara mat. De producerar öppna landskap, arbetstillfällen, biologisk mångfald, beredskap och framtidstro. Om vi menar allvar med klimatet, med beredskapen och med Sveriges självförsörjning måste vi också mena allvar med villkoren för svenskt jordbruk.

(Applåder)