Protokoll 2025/26:112 Tisdagen den 28 april

ärendedebatt / Riksrevisionens rapport om statens insatser för jordbrukets klimatomställning
Anf. 80 Malin Larsson (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation nummer 1.

Jordbruket är helt centralt för Sveriges livsmedelsförsörjning och för levande och starka landsbygder. Lantbrukare runt om i landet arbetar varje dag för att producera mat av hög kvalitet, utveckla sina företag och bidra till hållbarhet och omställning. Samtidigt vet vi att jordbruket står inför stora utmaningar, både när det gäller klimatet och när det gäller ekonomin.

Det här gör de i en tid av ökad osäkerhet. Kriget i Ukraina påverkar Europas livsmedelsförsörjning. Konflikter i Mellanöstern driver upp energipriser och insatskostnader, och vi ser tydligt hur sårbara vi är när vi är beroende av importerade fossila bränslen och globala leveranskedjor. En sak är väldigt tydlig: Det här handlar inte bara om klimat, utan det handlar om beredskap, självförsörjning och trygghet i hela landet.

Riksrevisionen lyfter i sin rapport fram att statens styrning brister i flera delar. Viktiga utsläppskällor saknar styrmedel, uppföljningen är inte tillräcklig och lantbrukare möter osäkerhet kring stöd och långsiktighet. Det här riskerar att försvåra omställningen i en sektor som redan har små marginaler.

Samtidigt vet vi att Sverige är ett land med starka lantbrukare – människor som varje dag går upp tidigt, som arbetar med väder, mark och djur året runt och som ser till att vi har mat på bordet. Men i dag står de mitt i en dubbel utmaning: De ska producera mer mat samtidigt som de ska ställa om för klimatet. Det är här politiken måste kliva fram.

Fru talman! Riksrevisionen är tydlig och säger i grunden tre saker. För det första: Styrmedlen är ofta väl utformade. För det andra: De omfattar bara en liten del av utsläppen. För det tredje, och mest allvarligt: Regeringens styrning har inte lett till att jordbruket bidrar till klimatmålen på ett effektivt sätt. Det saknas alltså inte kunskap, utan det saknas riktning.

Det här är inte bara en klimatfråga utan också en fråga om beredskap och trygghet. Vi lever i en tid där omvärldsläget förändrats i grunden. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har visat hur sårbara våra livsmedelssystem är. Konflikterna i Mellanöstern påverkar energipriser och handelsflöden. Och vad ser vi då? Jo, att vi fortfarande är djupt beroende av fossila råvaror – diesel i jordbruket, konstgödsel kopplat till fossil gas och transporter som drivs av olja.

Det här gör oss sårbara, inte bara för klimatet utan för kriser. Just därför borde Sverige gå i motsatt riktning. Vi behöver öka vår självförsörjning, minska vårt fossilberoende och stärka vårt jordbruk. Beredskap byggs inte med importerat fossilt bränsle, utan det byggs med egen produktion. Men då krävs en långsiktig politik – en politik som håller ihop.

Fru talman! Vi socialdemokrater står bakom våra reservationer i betänkandet. Jag vill särskilt lyfta fram två avgörande delar.

För det första: Sverige behöver en tydlig plan. I dag finns ingen samlad plan för hur jordbruket ska bidra till klimatmålen, vilket också är Riksrevisionens tydliga kritik. Detta får konsekvenser: osäkerhet, ryckighet och investeringar som inte blir av.

Vi menar att regeringen måste ta fram en nationell plan för jordbrukets klimatomställning, en plan som tas fram tillsammans med lantbrukare och hela livsmedelskedjan, som bygger på forskning och beprövad erfarenhet, som hanterar målkonflikter mellan produktion, klimat och biologisk mångfald och som ger långsiktiga spelregler. Utan långsiktighet blir det inga investeringar, och utan investeringar blir det ingen omställning.

För det andra: Vi behöver fler och bättre styrmedel. Riksrevisionen pekar tydligt på att stora delar av utsläppen saknar styrmedel. Det duger inte. Vi behöver verktyg som fungerar i verkligheten. Det handlar om att ersätta lantbrukare för åtgärder som ökar kolinlagringen i mark, att stärka produktionen av biogas och biodrivmedel, att möjliggöra investeringar i fossilfria arbetsmaskiner och att skapa stabila villkor för klimatinvesteringar. Det är investeringar i Sveriges framtid.

Svenska lantbrukare vill ställa om. De ligger ofta i framkant, men de kan inte göra det själva. De behöver stabila spelregler, rimliga villkor och en politik som håller över tid.

Här är min kritik mot regeringen: I stället för att bygga långsiktighet har man ökat osäkerheten. I stället för att minska beroendet av fossila insatsvaror riskerar man att fastna i det. Och i stället för att visa riktning har man lämnat sektorn utan en tydlig plan. Det går inte att möta framtidens konkurrens med gårdagens bränslen.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill något annat. Vi vill stärka svensk livsmedelsproduktion, öka konkurrenskraften, minska utsläppen och göra Sverige mindre sårbart. Vi vill skapa förutsättningar för ett jordbruk som kan både växa och ställa om. Vi vet att det går, men det kräver politiskt ledarskap. I grunden handlar det om något större: Vem ska producera maten i framtiden, under vilka villkor och med vilken trygghet?

Vi kan inte välja mellan klimat och lönsamhet. Vi måste klara båda. Vi vet att det är möjligt, men då måste politiken göra sitt jobb.