Fru talman! Jag har sagt det i tidigare replikskiften, och jag säger det gärna igen: Vi moderater älskar bilen.

Tänk om bilen inte fanns och vi var beroende av annat! Låt oss säga att Miljöpartiet skulle få 51 procent av rösterna i Sverige. Då skulle bilen sannolikt försvinna, och vi skulle vara beroende av kollektivtrafik. Då skulle man alltså inte kunna välja när man vill åka, hur man vill åka och med vem man ska åka. Det är det som är så fantastiskt med bilen. Man kan alltså välja när man ska åka, vart man ska åka och med vem man ska åka.

Det handlar om hockeymorsan i Gävle som hjälper till så att vi får blivande hockeyproffs i Brynäs och om hantverkaren, elektrikern, veterinären och hemtjänstpersonalen som kör och hjälper våra äldre; det är väldigt många som använder bilen. Det är ett helt fantastiskt verktyg för att ta sig fram.

Fru talman! Jag tycker att det är olyckligt att så många från det röda blocket svartmålar bilen så fort de får en chans. Vi som bilar hit från Gävle ibland och försöker ta oss till riksdagens garage kan se konsekvenserna av hur Miljöpartiet agerar i Stockholm, där man ser till att människor knappt kan ta sig fram. Där det tidigare tog 10 minuter för att ta sig in till riksdagens garage tar det nu 25–30 minuter trots att det knappt är någon trafik. Det är den politik som Miljöpartiet för, och det är den som man är stolt över. Men det är olyckligt att Socialdemokraterna tillåter detta.

Fru talman! Bilen är mer än ett fordon; den är en symbol för frihet, rörelse och möjligheter. Den tar oss dit vi vill och när vi vill, oberoende av tidtabeller och avstånd. Genom bilen binds stad och landsbygd, arbete och fritid och människor och platser samman. Bilen gör det möjligt att upptäcka världen men också att få vardagen att fungera, som jag sa – att lämna barnen på dagis eller i skolan, handla, pendla och hälsa på nära och kära.

Mobilitet är grunden för ett levande samhälle. Utan det stannar utvecklingen. Bilen, fru talman, har varit en motor i ekonomisk tillväxt och social sammanhållning under lång tid. Den ger oss egen kontroll över vår tid och vår riktning.

Fru talman! Det är väldigt bra att vi med detta beslut ger även den som bor i en hyresrätt eller en bostadsrätt möjlighet att köpa en elbil och ladda den. Det har inte varit möjligt för alla tidigare. I Gävle, till exempel, har Gavlegårdarna sagt: Våra hyresgäster har inte bil, så vi är ointresserade av att stoppa in laddstolpar.

I normalfallet, fru talman, ska det här fungera. Men detta blir en skyddslagstiftning som innebär att den som bor i en hyresrätt där hyresvärden vägrar installera laddplats får möjlighet att kräva det. Precis som ledamoten Roger Hedlund sa är det då rimligt att den som får förmånen också betalar för det. Men det här är vad man kan kalla för en skyddslagstiftning; i normalfallet ska detta fungera väldigt bra i alla fall.

Fru talman! Jag har försökt fråga Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet vad en liter bensin eller diesel skulle kosta efter valet om olyckan är framme. Finansdepartementets opolitiska tjänstemän har räknat ut att det skulle bli minst 10 kronor mer per liter, allt annat lika. Daniel Helldén sa i morse på TV4 att han inte utesluter ett ännu högre pris.

Också jag har noterat att fru talmannen är lite irriterad över att jag tar upp denna fråga, och inte minst ledamoten från Centerpartiet löpte nästan amok i talarstolen. Men politik är en helhet, fru talman. Det kan vara så att en familj har både bensinbil, dieselbil och elbil, precis som vår familj – tre olika bilar och tre olika behov.

Även i en sådan här debatt hade partierna kunnat ha möjlighet att berätta vad de faktiskt vill och tycker. Vi har valrörelse, fru talman! Partierna på oppositionens sida är ju jättestolta över att ni vill att en liter diesel ska kosta 33 kronor! Nu har ni möjlighet att berätta det för väljarna här så att de får reda på det ordentligt.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i civilutskottets betänkande 29 om ökade möjligheter till hemmaladdning av elfordon.