Herr talman! Jag ska upprepa det som ledamoten sa, eftersom det var en väldigt bra mening: Gemensam ansträngning leder till ökat välstånd.

Precis så är det. Det som har byggt Sverige starkt är att människor under decennier har arbetat hårt och varit med och bidragit med sin egen förmåga. Vi har platta organisationer och gör saker tillsammans. Det finns en innovativ befolkning, och många har vågat satsa på företag. Många anställda ser tillsammans med ägarna till att utveckla företagen. Det leder till välstånd och högre löner. Detta gör Sverige unikt på många sätt.

Det är dock uppenbart att vi väljer olika vägar och olika politik. För mig är det viktigt att sänka skatten för alla som arbetar. Det har jag som sagt gjort i flera budgetar här i riksdagen. Socialdemokraterna kan prata om en skattesänkning, men när de kommer till makten höjer de gärna skatten, både i kommunerna och på den nationella nivån.

Den här debatten känns kanske lite som ett sätt att mörka alla de skattehöjningar som Socialdemokraterna planerar för vanliga människor. Om man ska finansiera någonting – det finns ju också ett finansieringsgap – kommer man att behöva höja skatten på företagande och arbete. Det finns ingen annan väg. Det vore inte bara olyckligt utan även dåligt för svensk tillväxt. Vi ska fortsätta att underlätta för svenska företag och för svenska hårt arbetande människor.

Vi har alltid en fördelningsbilaga – det har tidigare regeringar haft, och det har även vi. Vi sänker procentuellt mest för dem som tjänar minst. Det här har jag sagt många gånger.

I Sverige har vi progressiv beskattning. Den som tjänar mer har också en betydligt högre skatt, inte bara i kronor utan även i procent. Jag menar att man väl ändå ska få behålla minst hälften av det man tjänar – annars ligger inte riktigt fokus på tillväxt och ökad ansträngning.

Tack för debatten!

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.