Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, som kanske inte bjöd på några direkta överraskningar.

”Skatterna och avgifterna har varit de instrument med vilkas hjälp vi kunnat förvandla vårt land från ett privilegiesamhälle till en välfärdsstat – byggd på solidaritetens och gemenskapens principer.” Detta står att läsa i en socialdemokratisk riksdagsmotion av Olof Palme, Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Carlsson med flera från 1978, och det gäller än i dag.

Det finns ett stort behov av en grundlig översyn av skattesystemet. Sverige befinner sig i en växande debatt om skattesystemets legitimitet, effektivitet och fördelning. Trots att arbetsinkomster beskattas relativt hårt finns det betydande skillnader i hur inkomster från arbete respektive kapital beskattas. Detta kan underminera förtroendet för skattesystemet och i förlängningen samhällskontraktet.

För närvarande kan personer med stora kapitalinkomster i vissa fall betala mycket lägre skatt än vanliga löntagare. Dessutom finns det kända sätt att genom skatteplanering ytterligare minska den effektiva beskattningen. Samtidigt har Sverige blivit ett av de länder i världen som har flest miljardärer per capita, medan de ekonomiska klyftorna växer. Forskning visar att växande klyftor kan underminera den sociala sammanhållningen och viljan att bidra till det gemensamma. När skattesystemet upplevs som otillräckligt hotas även legitimiteten hos centrala välfärdsinstitutioner.

Vi socialdemokrater vill genomföra en skattereform som skapar förutsägbarhet och rättvisa och som bygger på breda skattebaser. Grundprinciperna för översynen är att skillnaderna i beskattning av arbete respektive kapital ska åtgärdas och att de allra mest förmögna ska bidra mer. Förutom att bredda skattebasen vill vi höja skatten på stora, lågt beskattade kapitalinkomster, förenkla systemet och göra det mer enhetligt samt begränsa möjligheterna till skatteundandragande och aggressiv skatteplanering.

Avskaffandet av ett flertal skatter samt de stora sänkningarna av inkomstskatten har lett till att de med högst inkomster betalar lägre skatt. Kapitalinkomsterna har ökat avsevärt, och många med höga kapitalinkomster gynnas av omfattande undantag från vanlig kapitalbeskattning. Fördelningen av kapitalinkomster är mycket ojämn jämfört med andra inkomstslag. Jag vill därför fråga finansministern varför hon tycker att det är rimligt att en kassörska betalar en större andel av sin lön i skatt än vad ägaren av affärskedjan gör.