Herr talman! Tack till Rashid Farivar för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna här i dag!

Anledningen till att de är betydelsefulla är, som ledamoten själv lyfte fram, att yttrandefriheten och rätten att arrangera allmänna sammankomster och andra närliggande opinionsyttringar är ett grundackord i vår demokrati och vår demokratiska rättsstat. Hela utgångspunkten för vårt arbete på detta område är inte bara att bevara den friheten och rättigheten utan att helst också stärka och utveckla den.

Jag skulle gärna bara vilja säga något om bakgrunden och möjligtvis korrigera några av de saker som sades från ledamotens sida. Det är helt riktigt att den utlösande faktorn för utredningen var händelseutvecklingen våren 2023, under den svenska Natoprocessen. Det är helt riktigt att det då genomfördes ett antal allmänna sammankomster där det brändes koraner och att detta skapade stor uppmärksamhet internationellt. Det drev också på, kan man ändå säga, ett terrorhot mot Sverige.

Detta ledde till att terrorhotnivån höjdes från en trea till en fyra på vår femgradiga skala eftersom Sverige bedömdes gå från att vara ett legitimt mål för terrorattacker, det vill säga ett västerländskt land bland andra, till att vara ett prioriterat mål.

Jag vill också påminna om att detta var ett år då den svenska beskickningen i Bagdad sattes i brand och två svenska fotbollssupportrar under hösten sköts ihjäl i Belgien. Lade man ihop detta med en långvarig desinformationskampanj om den svenska socialtjänsten fanns det sammantaget goda skäl att säga att det var uppenbart att den här typen av opinionsyttringar också kunde påverka landets säkerhet. Jag tror egentligen att det var ett ganska okontroversiellt påstående, för detta var en realitet.

Jag vill vara tydlig med att säga att Danmark bestämde sig för att gå en annan väg, nämligen att i förväg förbjuda vissa yttranden på grund av deras innehåll, det vill säga förbjuda koranbränningar. Det är helt riktigt att det var ett förslag som också lyftes från Socialdemokraterna.

När regeringen lanserade utredningen var jag väldigt tydlig med att det för Sveriges del över huvud taget inte var aktuellt att i förväg förbjuda vissa typer av yttranden baserat på deras innehåll, syfte och så vidare. Vad vi däremot ville få belyst var denna fråga: Ska det finnas en grund att ställa in en allmän sammankomst om man exempelvis ser att ett terrorattentat är nära förestående? Det handlade alltså om att bredda möjligheten att skydda medborgarna mot livsfarligt våld kopplat till opinionsyttringar. Detta var ingången.

Sedan lämnade utredningen sina förslag. Det uppstod tidigt en rätt bred samsyn om att detta med att införa en ny grund för att neka en allmän sammankomst i praktiken skulle innebära stora risker för rikets säkerhet, till exempel för att andra krafter och utländska aktörer snarare än vi själva skulle vara dem som sätter upp gränserna för vår yttrandefrihet.

Regeringen valde därför tidigt att deklarera att vi inte har för avsikt att gå vidare med detta. Förslagen får ligga i byrålådan för vad vi kan kalla för författningsberedskap och andra allvarliga krislägen i framtiden. Men det är ingenting som är aktuellt att gå vidare med nu.

Däremot lämnade utredaren några förslag som mer handlar om att tydliggöra den befintliga ordningen, alltså inte att ändra den utan att tydliggöra den. Det handlar till och med om att ge polisen ett bredare register. I stället för att vägra tillstånd till en sammankomst på grund av ordning och säkerhet kopplat till sammankomsten får polisen möjlighet att ge tillåtelse till sammankomsten, fast vid en annan tid och på en annan plats, där man bedömer att riskerna för ordningen och säkerheten är mindre. På så sätt går det ändå att genomföra en sammankomst.

Detta är bakgrunden till det här greppet. Det handlar om att skapa större tydlighet, större rättssäkerhet och större förutsebarhet men att inte på något sätt utöka utrymmet att neka sammankomster på grund av deras eventuellt kontroversiella innehåll.