Fru talman! Jag riktar ett varmt tack till Seye Larsen, som är en ledamot som jag hyser den största respekt för och uppskattar att arbeta tillsammans med i socialutskottet.

De frågor som ledamoten lyfter ligger verkligen högt på regeringens agenda, och det är ett av skälen till att vi nu arbetar för ett förstatligande av assistansen. I grunden ligger en djup oro för hur olika det ser ut i Sveriges 290 kommuner, och vi arbetar nu för att föra över de cirka 5 000 assistansbeslut som ligger i kommunerna till en nationell funktion. Det ska nämligen inte vara ett lotteri när det gäller bedömningarna, utan det ska vara mycket tryggare.

Precis som ledamoten säger blir det de anhöriga som får ta den stora smällen. Den lagändring som träder i kraft den 1 juli i år och som gör att avlösarservicen kan användas även utanför hemmet kan vara en del i att göra saker och ting lättare och mer flexibla, men vi bereder just nu den stora assistansreform som har till syfte just att bedömningen ska bli mer jämlik.

Jag kan försäkra ledamoten om att vi inte försöker fördröja någonting. Den skrivelse som kommer med anledning av Riksrevisionens granskning kommer att komma så fort det bara är möjligt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.