Fru talman! Än en gång tack till Nils Seye Larsen!

Vi delar oron för att olika kommuner gör olika bedömningar. Det får givetvis inte vara så att en sådan här viktig rättighetslagstiftning blir ett lotteri utifrån var man befinner sig. Detta har också varit utgångspunkten för de utskottsinitiativ som riksdagen har lagt fram och som regeringen nu arbetar med.

Olika rapporter har visat att det förekommer begränsade kommunala riktlinjer. Samtidigt är detta ett kommunalt ansvar som kommunerna har accepterat att ta och velat ha som en kommunal lagstiftning. Kommunerna har ett ansvar att tillgodose den enskildes behov, och riktlinjer behövs för att vara ett stöd i handläggningen av rätten till insatser. Man ska dock alltid utgå från den enskildes behov.

Det ska inte vara, som ledamoten säger, en byråkratisk kamp. Låt mig ta en samlad tolktjänst som exempel. Vi vet att personer i behov av tolktjänst har behövt lägga ned väldigt mycket tid och kraft på att vända sig till olika aktörer beroende på var man behöver tolkstöd. Den samling vi nu gör, med intentionen att man ska kunna ha en väg in, handlar just om att det ska vara lätt att få rätt stöd vid rätt tillfälle.

Något annat vi har satsat på och som är väldigt efterfrågat är det kompetenscentrum för intellektuellt funktionshindrade och autism som nu har kommit på plats på Socialstyrelsen. Det här området har varit väldigt eftersatt, och det har också varit mycket stigmatisering och svårigheter att få rätt stöd och hjälp.

På område efter område arbetar vi med att stärka förutsättningarna för personer med funktionsnedsättningar, och Riksrevisionens granskning är ett viktigt bidrag till det arbete som redan pågår i Regeringskansliet.