Fru talman! Det finns mycket viktigt att prioritera, men med en världsordning som backar är det hbtqi-personerna som står först i ledet och drabbas. Det ser vi tydligt i land efter land där demokratin går bakåt. Därför är det inte bara hbtqi-personerna som vinner på att vi prioriterar detta utan hela vår demokrati.

Jag tror inte att det finns ett enda exempel på ett land där hbtqi-rörelsen mår toppen men andra mänskliga rättigheter står tillbaka. Tvärtom hänger de ihop. SRHR är det bästa exemplet på detta när det gäller bistånd. SRHR gynnar såväl kvinnor som flickor och gynnar även hbtqi-personers situation oavsett kön, inte minst genom sexualundervisning.

Jag menar inte heller att vi ska prioritera hbtqi-personer framför exempelvis jämställdhet eller barns rättigheter. Tvärtom hänger de ihop. Men kanske ska just Sverige prioritera dessa demokratiska värden och jobba för att andra länder ska ta ansvar för sådant som är mindre kontroversiellt inom biståndet.

Sedan var det volymfrågan och den fråga som statsrådet ställde när det gäller Centerpartiets biståndspolitik. Jag tror att ministern väl känner till att vi har sagt att vi väljer att lyfta ut en del av biståndet, det vill säga det som ska gå till Ukraina, och lägga det i en extern fond. På så sätt finns det betydligt mer kvar i den återstående budgeten, och då kan man exempelvis prioritera hbtqi-personers rättigheter runt om i världen.

Sedan finns det andra summor man kan ta av som inte är sjukvård, skola eller omsorg. Exempelvis tycker vi inte att man ska lägga flera miljarder på att utvisa människor och satsa på återvandringsstöd. Sedan är det mycket möjligt att vi kommer att få justera trappan, att det inte blir 2028 utan längre fram. Det beror på hur världen förändras.

Jag tackar för debatten.