Fru talman! Jag tackar minister Benjamin Dousa för många intressanta svar.

Jag håller verkligen med om detta med ytterkanterna. Ytterkanter är alltid problematiska på många sätt. Att detta absolut inte är en höger-vänsterfråga skriver jag också under på till fullo.

Det är väldigt intressant att höra hur ministern jobbar med att ha många bilaterala samtal med andra ledare och biståndsansvariga runt om i världen. Statsrådet ansvarar ju inte bara för bistånd utan även för handel. Det här är ju en enorm möjlighet att vid olika möten och förhandlingar lyfta denna typ av frågor. Därför undrar jag om, och i så fall hur, statsrådet använder denna möjlighet att lyfta hbtqi-personers rättigheter i dessa diskussioner. Jag undrar också om statsrådet ser möjligheter här framöver.

Jag tänker också på diskussionerna med länder som är biståndsgivare eller där det finns ett starkt eller ökande motstånd mot hbtqi-personer, exempelvis USA, länder i Europa som Ungern, Slovakien och länder på Balkan samt länder i den rikare delen av Mellanöstern. En del av dem är ju väldigt konservativa i dessa frågor.

Jag vill också komma till detta med EU. Bistånd till mänskliga rättigheter och SRHR är som sagt avgörande för hbtqi-personer. Just nu förhandlas EU:s långtidsbudget och därmed också världens största bistånd. Jag undrar hur Sverige agerar för att EU:s bistånd ska bidra till hbtqi-personers rättigheter, inte minst i ett läge där antirättighetsrörelsen i EU blir allt starkare och gör allt för att få bort skrivningar om hbtqi-personer.

Jag måste också passa på att fråga: Hur går det med att jobba in jämställdhet här? Det har vi pratat om tidigare. Det är ju faktiskt också kopplat till hbtqi-personers rättigheter.

Sedan handlar det inte bara om bilaterala kontakter med enskilda personer. Det vore också en möjlighet, när biståndet minskar och vi måste prioritera, att olika länder gör olika saker och samverkar med andra länder om vem som gör vad. För mer konservativa länder kan det vara enklare att bidra till sådant som kanske inte är lika kontroversiellt, medan Sverige har möjlighet att fokusera just på mänskliga rättigheter och hbtqi-rättigheter. Jag undrar hur Sverige jobbar med detta konkret.

Ministern talar väldigt bra om det som görs, men jag skulle fortfarande vilja veta hur ministern ser på framtiden. Hur tänker sig ministern att vi framöver kan jobba med dessa frågor på ett strategiskt sätt i en värld med den utveckling vi har?