Fru talman! Tack för svaret, utrikesministern!

Jag uppskattar både fördömandet och hur man har drivit på i EU i denna fråga. Det här är inte en diskussion om dödsstraff i teorin runt om i världens länder, utan det är en konkret fråga om att Israels parlament har röstat igenom dödsstraff enbart för den palestinska delen av befolkningen. Ingen annan i Israel kan dömas till det.

För min del är det mest skrämmande med behandlingen av den här lagstiftningen att vi vet att palestinska barn har frihetsberövats och fortsätter att frihetsberövas och att de ställs inför israeliska militärdomstolar. Det är en svår verklighet att hantera.

Vi pratar om ett system där regeringen själv pekar på diskriminering och faktiskt står upp för det diskriminerande beteendet. Det är ett system som ifrågasätts i grunden av både folkrätts- och människorättsexperter, av olika länder runt om i världen och, framför allt, av människorättsorganisationer. Det är ett system som redan dömer barn och som nu kan få möjlighet att utdöma dödsstraff även för barn och unga.

Det är egentligen här min fråga börjar. Att säga att vi är emot dödsstraff räcker inte längre. Alla säger det. Det som kommer att gälla här är vad man faktiskt konkret visar på och gör. Där måste jag säga att regeringens svar blir ganska tunt. Man har tagit upp frågan, vilket uppskattas mycket, men det är en miniminivå.

EU har bland annat ett associeringsavtal med en människorättsklausul. Den finns inte där för att nämnas utan för att faktiskt användas. EU har använt den mot olika länder i Afrika på betydligt lösare grunder. Om regeringen menar allvar med att det finns diskriminerande drag i rättssystemet är det rimligt att pröva vad som får konsekvenser. Annars betyder ord tyvärr ingenting.

Jag ställer en rak fråga: Har Sverige inom EU tagit initiativ till att pröva människorättsklausulen i associeringsavtalet med Israel i ljuset av den här utvecklingen?