Fru talman! När kritik av islam som religion eller kritik av politiska rörelser och ideologier kopplade till islam börjar beskrivas som islamofobi suddas gränsen ut mellan hat mot människor och kritik av idéer. Det är en farlig utveckling.

För det första är det endast en mindre andel av muslimerna i Sverige som regelbundet deltar i religiös verksamhet och en ännu mindre andel som är engagerade i islamistiska organisationer. Därför är det problematiskt att likställa kritik av islam och islamism med hat mot muslimer. Ett sådant likställande riskerar att ge både organiserad islam och islamistiska rörelser en legitimitet som de nu saknar. Det är just detta som begreppet islamofobi i praktiken ofta leder till, alltså att kritik av islam och islamism blandas samman med fientlighet mot muslimer.

Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi ska skydda människor från hat och diskriminering, men vi ska också försvara rätten att kritisera religioner, ideologier och politiska system, och vi ska stå upp för yttrandefriheten. Jag är rätt säker på att vi kan göra dessa saker samtidigt. Sverige har lyckats göra det rätt länge.

När Utrikesdepartementet tidigare har använt sig av begreppet islamofobi har man gett begreppet islamofobi en legitimitet som det egentligen inte har. Jag hoppas att det framgår tydligt att islamofobi är ett begrepp som fungerar som ett verktyg för islamister.

Jag är glad över att utrikesministern har tagit till sig av den kritik som uttryckts mot att Utrikesdepartementet använt sig av detta begrepp och att man nu kommer att använda sig av ett annat begrepp – antimuslimsk rasism – som åtminstone gör en större skillnad mellan kritik mot islamism samt islam och diskriminering av och hat mot muslimer.