Fru talman! Tack, ledamöterna, för era inlägg och inspel!

Jag tycker ändå att vi ska vara lite noggranna. Jag håller med om att man inte kan leva på ambitioner och uppdrag, som ledamoten Serkan Köse nämnde. Men vi ska inte underskatta hur viktigt det är att vi försöker styra våra myndigheter på bästa sätt. Det jag redogjorde för i mitt förra inlägg var faktiskt också ganska tydliga, konkreta budgetsatsningar.

Det finns en annan sak som jag tycker att vi kan ha i åtanke. Om du slår ihop budgetposterna för folkhögskolor och studieförbund – det är nu två olika anslag – har det sjunkit. Men det har inte sjunkit för folkhögskolor. Låt oss ändå hålla den sanningen.

Vi har inte olika målsättningar i den här frågan. Regeringens målsättning är att fler personer med funktionsnedsättning ska få möjlighet att komma i arbete. Vi följer den utvecklingen noggrant. Vi är beredda att se över stöden framöver, men vi behöver förstås också se till helheten. Vi behöver bygga ett mer inkluderande arbetsliv där ingen lämnas utanför.

Eftersom folkhögskolorna kom på tal vill jag säga att det är en av de viktigaste utbildningsformerna för personer med funktionsnedsättning. Andelen deltagare med funktionsnedsättning ökar. De uppgick 2024 till 44 procent i det som kallas för allmän kurs på folkhögskolorna. Därför har de en avgörande roll för personer med funktionshinder när det gäller att utbilda sig och för att man ska nå målen i funktionshinderspolitiken. Det är också därför regeringen prioriterar folkhögskolor.

Nåväl, Riksrevisionen har kommit med en rapport. De gjorde en granskning av utformningen och genomförandet av arbetsmarknadspolitiken för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Avsikten var att granska om utformningen och genomförandet av arbetsmarknadspolitiken på området är effektiv. Även regeringens styrning på området omfattades av granskningen. Som nämndes tidigare publicerades resultatet i somras, i juni.

Man konstaterar, precis som nämns här, att myndighetens stöd till målgruppen har försämrats över tid. Det handlar om identifiering. Det handlar om att en allt större del saknar insatser och att skillnaderna är stora mellan grupperna. Därför behöver regeringen styra myndigheten mer långsiktigt och resultatorienterat för att fler i målgruppen ska komma i arbete. Jag vill ändå säga att Arbetsförmedlingen har vidtagit vissa åtgärder för att effektivisera verksamheten, men jag vill också säga att problem kvarstår. Vi ser detta.

Vi kommer i sedvanlig ordning att lämna en skrivelse från regeringen med anledning av granskningsrapporten, och den kommer att lämnas till riksdagen före denna termins avslut. Jag vill förstås avvakta med det exakta innehållet tills vi har arbetat färdigt med den.