Fru talman! Tack, statsrådet, för svaren på våra frågor!
Statsrådet talade om regleringsbrev, informationsinsatser och ambitioner. Men människor kan inte leva på regleringsbrev. Man kan inte försörja sig på en ambition. Man behöver ett jobb, ett riktigt stöd här och nu, statsrådet.
Jag såg fram emot att statsrådet skulle kommentera Riksrevisionens rapport, men han tänker göra det i nästa inlägg. Jag ser fram emot att höra vad statsrådet har att säga.
Riksrevisionen är nämligen glasklar, fru talman. Regeringens styrning fungerar inte. Det är väldigt tydligt. Väntetiderna är orimliga, och insatserna når inte fram. De pengar som är avsatta för personer med funktionsnedsättning används inte ens fullt ut. Då hjälper det inte med fina ord i kammaren, fru talman. Verkligheten förändras inte av ett ord eller ett par meningar av statsrådet.
Riksrevisionen kopplar bristerna till organisatoriska förändringar. Man är väldigt hård i sin rapport. Mycket är kopplat till minskad personalstyrka. Och minskad personalstyrka är, som jag nämnde tidigare, fru talman, kopplad till regeringens prioriteringar och budgetar. I budget efter budget har man dragit ned på resurserna, på tiden i aktiv arbetsmarknadspolitik men också på förvaltningsanslaget till myndigheten. Det är effekterna av regeringens politik vi ser och som vi läser om i Riksrevisionens rapport.
Fru talman! Låt oss tala om det mänskliga perspektivet inom kontexten. Bakom varje väntetid finns en människa som vill bidra. Var tionde person inskriven på Arbetsförmedlingen får vänta i över tre år på att få sin funktionsnedsättning identifierad – tre år, statsrådet!
Statsrådet nämnde också folkhögskolor och vuxenutbildning. Men verkligheten är en annan, fru talman. Folkhögskolorna själva vittnar om nedskärningar. Kurserna läggs ned, lärartätheten minskar och sökande får nej. Folkbildningsrådet har varnat för att folkhögskolor och studieförbund sammantaget tappar resurser på nära 1 miljard under den här mandatperioden som en effekt av regeringens budget. Och det är inte satsningar, fru talman, utan det är nedskärningar som är förklädda i vacker retorik.
Konsekvenserna av regeringens politik är att Arbetsförmedlingen tappar viktiga kompetenser. Som jag nämnde handlar det om psykologer, socialkonsulenter, arbetsterapeuter med flera som borde ge människorna rätt stöd, men dessa lämnas nu åt sitt öde. När syokonsulenterna inte räcker till, utan deras roll reduceras till att jaga arbetsplatser i stället för att ge långsiktigt stöd, blir resultatet att de som behöver mest stöd får minst stöd. Det är det som också framkommer i Riksrevisionens rapport.
Fru talman! Arbetslinjen blir tom retorik från regeringens sida om den inte omfattar alla människor.
Alla människor ska få de bästa förutsättningarna för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden i dag.
Min fråga till statsrådet är: På vilket sätt menar statsrådet att det stärker arbetslinjen att människor med funktionsnedsättning lämnas i passivitet år efter år efter år samtidigt som regeringen inte ens använder de medel som redan finns?
Jag ser också fram emot att statsrådet kan kommentera Riksrevisionens rapport, för den lämnades under sommaren, fru talman. Vad har statsrådet gjort sedan dess med Riksrevisionens rapport?
(Applåder)