Fru talman! Jag vill bara se till att vi får rätt tempus här. Det framförs att flera hundra dör varje år av asbestrelaterade skador. Ett enda dödsfall är ett för mycket, vill jag börja med att säga, men samtidigt är det så att de som i dag har asbestrelaterade skador exponerades för 20–40 år sedan, innan asbest förbjöds 1982. Sedan finns ju asbest kvar i många byggnader, inte minst sådana som har byggts före 1980 eller någonting sådant.

Jag vill bara att vi ska ha det klart för oss så att vi inte tror att hundratals människor i dag exponeras för asbest och sedan dör av detta. Men som sagt: Ett enda dödsfall är ett dödsfall för mycket.

Med anledning av uppgifterna i medierna har vi under våren haft en nära dialog med berörda aktörer, bland annat Arbetsmiljöverket. De har i sin tur sett över sina rutiner och vidtagit åtgärder. Det vi hör är väldigt allvarligt. De uppgifter vi får om misstänkt fusk och brottslighet vid arbete med asbest är väldigt allvarliga, liksom det som lyfts om utbildningar med bristande kvalitet. Vi kommer inte att acceptera ett kringgående av de regler som finns.

Samtidigt förutsätter vi förstås att Arbetsmiljöverket prövar varje individuellt ärende väldigt noggrant och att de i tillståndsgivningen väger in all den samlade kunskap som finns i myndigheten. Ingen ska riskera liv eller hälsa på grund av jobbet. Alla har rätt till en trygg och säker arbetsmiljö. Inget annan än en nollvision kan gälla för dödsfall till följd av arbete. Vi följer den här frågan mycket noggrant.