Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Det är väl ”minister” man får säga numera?

Jag hade inte tänkt gå upp i den här debatten, men sedan läste jag det skriftliga svaret från ministern. Han skriver på slutet att han vill lyfta fram att det alltid är arbetsgivaren som har det huvudsakliga ansvaret. Ja, det stämmer. Problemet är alla underentreprenörer och deras avarter i byggbranschen i dag, vilket stökar till det. Jag har med mig två fall där det stökar till det väldigt mycket gällande vem som är ansvarig och vem som har orsakat den fara som har uppkommit.

I det ena fallet är det ett företag som har saneringstillstånd för att sanera asbest. De tar in Företag 2, som ska utföra det här. Personalen har utbildning – eller ”utbildning”, får jag nog säga, för de har tydligen inte förstått det riktigt – men Företag 2 har egentligen inte tillstånd att utföra arbetet. Arbetsmiljöverket uppmärksammar det här, och man uppmärksammar också en hel del brister – speciellt i den personliga skyddsutrustningen. Var någonstans ligger ansvaret?

Företag 1 och Företag 2 har dessutom egentligen samma ägare. Det är ett sätt att mixtra med personal och ansvar, och som svar på Arbetsmiljöverkets frågor bollar man ansvaret mellan de två olika bolagen – som alltså egentligen ägs av samma personer. Man dribblar helt enkelt med själva lagstiftningen för att förvilla och själv slippa ta ansvar.

I ett annat uppmärksammat fall var det ett ridhus i Alvesta med ett eternittak som skulle tvättas. Det företag som hade fått uppdraget hade tillstånd att göra detta. Men man lade ut arbetet på ett företag som inte hade det och som gjorde det på ett sätt som innebar att det spreds asbest i hela ridhuset. Det utsatte människor i lokalen för denna fara. Det räcker med en exponering för att du ska kunna få asbestos när du blir äldre.

Jag är själv gammal byggnadsarbetare och har jobbat med de här frågorna i många år, och för att uttrycka det diplomatiskt – jag höll på att svära, och det får jag inte göra i det här sammanhanget – blir jag väldigt upprörd över att vi 2025 inte har en bättre ordning på svenska byggarbetsplatser och att man inte tar tag i de här frågorna trots att till och med Arbetsmiljöverket lägger fram förslag på hur man kan göra det.

Vi måste dock även få ordning på svensk arbetsmarknad för att det ska bli ordning och reda i det här. Vi har det här underentreprenörsledet som faktiskt måste bekämpas. Norge klarar av att ta steg i rätt riktning, och Sverige borde också orka det för att vi ska få ordning och reda.

Tidigare i debatten lyfte ministern fram en stram asylinvandring till Sverige. Jag skulle vilja lyfta fram en stram arbetskraftsinvandring inom vissa branscher i Sverige. Arbetskraftsinvandringen slår nämligen undan fötterna för seriösa bolag som faktiskt utför de här arbetena. Här behövs det en sanering i svensk arbetsmarknadspolitik. Vi behöver komma tillbaka till en ordning där vi har en arbetsmarknadsprövning som gör att människor inte luras in i livsfarliga jobb och utför arbetet med låtsasutbildningar i ryggen.

Avslutningsvis vill jag bara upplysa arbetsmarknadsministern om att akassan inte är ett bidrag utan en försäkring. Jag har tecknat en försäkring i Sveriges byggnadsarbetares arbetslöshetskassa; jag har inte tecknat mig för ett bidrag. Det är en försäkring. Kalla det vad det är!

(Applåder)