Fru talman! Jag förstår att arbetsmarknadsministern väldigt gärna vill prata skattepolitik här i dag. Det har jag inga problem med att göra.

Regeringen ska till exempel sänka skatten för riskkapitalister med 600 miljoner kronor. Nästa år ska man göra det. Sedan kommer det att kosta 300 miljoner kronor varje år. Det är pengar som kunde ha gjort mer nytta om de gått till aktiv arbetsmarknadspolitik.

Om vi ska prata jobbskatteavdrag: Regeringen valde att slopa den tidigare avtrappningen av jobbskatteavdraget för de allra högsta inkomsterna. Det kostar statskassan nästan 5 miljarder kronor varje år, så vad regeringen har gjort är att man har sänkt skatten för de allra rikaste. Det har varit prioriteringen.

I stället försöker arbetsmarknadsministern ge sken av att man har skjutit till mer pengar till utbildning för arbetsmarknaden. Men som ledamoten Haraldsson redogjorde för är de pengarna på samma nivå som 2022. Det är inte så att det är mer pengar i dag, trots att vi har 100 000 fler arbetslösa och en ungdomsarbetslöshet på 25 procent.

Vi har helt enkelt en arbetslöshet som har accelererat under regeringen Kristersson. Trots det kunde statsminister Kristersson inte med ett enda ord prata om arbetslösheten under sin regeringsförklaring, som varade i 47 minuter. Inte en gång kunde han nämna ordet arbetslöshet, vilket är anmärkningsvärt.

Jag tänker ändå citera statsministern innan jag går och sätter mig igen. I valrörelsen 2022 var det valaffischer med Ulf Kristersson på där det stod: ”Europas fjärde högsta arbetslöshet borde göra regeringen arbetslös.” Så sa Ulf Kristersson i valrörelsen 2022. Nu är arbetslösheten högre, och vi ligger sämre till i EU, så jag kan bara hålla med statsministern: Den här höga arbetslösheten borde göra regeringen arbetslös.

(Applåder)