Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på i alla fall några av våra frågor!

Vi har inte fått svar på alla våra frågor. Men, fru talman, vi kan väl konstatera att efter tre år med SD-regeringen är facit väldigt tydligt. Vi har 100 000 fler arbetslösa nu än 2022. Vi har fattigare hushåll. Vi har en tillväxt i EU:s bottenliga, och vi har ett växande underskott. I går presenterades en avskedsbudget som lappar och lagar men inte tar tag i de stora samhällsproblem som vi har i vårt land, och från och med den 1 oktober försämras akassan och tryggheten för tusentals och åter tusentals löntagare i det här landet.

Statsrådet kan inte fly ansvaret, och han kan inte lägga sitt ansvar på oppositionen. Vi är här för att granska regeringens politik. Vi är här för att ställa krav på regeringen. Vi är här och förväntar oss att statsrådet kan svara på våra frågor. Det är inte bara vi utan tusentals och åter tusentals människor – unga, arbetslösa – som väntar på ett svar.

Propositionslistan är tom. När vi tittar på budgeten ser vi att regeringen drar ned på kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Tidigare sa statsrådet att man satsar på utbildning och nämnde bland annat arbetsmarknadsutbildningar. Då är min fråga: Hur mycket satsar regeringen på arbetsmarknadsutbildningar? I budgeten kan vi läsa att man i själva verket drar ned på resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

De 100 miljonerna till Arbetsförmedlingen tycker fackförbundet ST är väldigt lite. Man förväntar sig mer utifrån det samhällsuppdrag man har. Ska man kunna leverera behövs det ju resurser. Ska man klara av att hjälpa människor med funktionsnedsättning behövs det resurser. Ska man se till att unga människor får komma in på arbetsmarknaden krävs det utbildningsinsatser. Allt detta har den här regeringen under de här tre åren dragit ned, dragit ned och dragit ned på. Så min fråga till statsrådet är: När tänker statsrådet agera?

(Applåder)