Fru talman! Ministern verkar tro att regeringens politik ska få fler i arbete, men verkligheten talar emot honom. Sedan Tidöregeringen tillträdde har 100 000 fler blivit arbetslösa. Det finns fler exempel på vilka städer det kan motsvara, bland annat Jönköping, en ort som jag bor nära. Det är som om alla i Jönköping blivit arbetslösa sedan Tidöregeringen tillträdde.

Trots jobbskatteavdrag efter jobbskatteavdrag ökar arbetslösheten. Det som regeringen nu presenterar som lösningar på arbetslösheten är ännu ett jobbskatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter för unga, ett bidragstak och en sämre akassa.

Skattesänkningarna går till dem som redan har ett jobb. De sänkta arbetsgivaravgifterna har prövats tidigare och visat sig ha väldigt liten effekt. Bidragstaket kommer enbart att driva fler barnfamiljer djupare ned i fattigdom. En försämrad akassa drabbar dem som har lägst löner allra värst, utan att de för den sakens skull kommer snabbare i jobb.

Inget av detta skapar nya jobb för dem som i dag står utan arbete – en halv miljon människor. Tidöregeringen prioriterar sänkta skatter för höginkomsttagare framför investeringar i människor som står utan jobb. Arbetsmarknadspolitiken har skurits ned. Insatserna har blivit färre. Stödet till dem som behöver det allra mest har försvagats. Regeringens tal om utbildning ekar tomt. Det är inte konstigt att arbetslösheten har bitit sig fast.

Vi vet att arbetslöshet sällan handlar om ovilja. Tvärtom vill de allra flesta som står utan jobb ha ett jobb, men de saknar rätt utbildning, språkkunskaper och arbetslivserfarenhet för att kunna konkurrera om de lediga jobben. Då behövs stöd, utbildning och insatser, inte fattigdom som piska.

Regeringen väljer aktivt att öka klyftorna i stället för att bekämpa arbetslösheten. Det är ingen politik för fler jobb, utan det är klasspolitik som gör fattiga familjer fattigare utan att bryta arbetslösheten.

(Applåder)