Fru talman! Tack till arbetsmarknadsministern för svaret på interpellationerna, som utvecklat sig till en allmän debatt om arbetslösheten med tanke på sammanslagningen av ämnen som nu ska avhandlas under den stund vi har tillsammans i kammaren!

Jag ställde interpellationen gällande arbetslösheten i mitt hemlän. Om det inte framgår av min dialekt gäller det alltså Skåne. Jag frågade om det fanns några särskilda konkreta förslag riktade till just den skånska arbetsmarknaden. Man skulle kunna formulera det som en fråga om regeringen har något regionalt tänk i sin arbetsmarknadspolitik. Utifrån svaret här i kammaren i dag bedömer jag att så inte är fallet. Det är samma gamla politik som körts de senaste tre åren.

Situationen i Skåne vad gäller arbetsmarknaden är särskilt svår. Arbetslösheten i Skåne är högst i landet, och dessutom finns där några av landets kommuner med högst arbetslöshet. Jag kan nämna några: Perstorp, Landskrona, Burlöv, Helsingborg och Östra Göinge. Jag skulle kunna fortsätta ännu längre. Det som är tydligt är att den skånska arbetsmarknaden har bekymmer med en öppen arbetslöshet på 9,2 procent.

Fru talman! Jag har under min tid som riksdagsledamot besökt en hel del av de här kommunerna. Något som påtalas är problemen med social dumpning. Det är ett problem som regeringen verkar tycka inte finns, mot bakgrund av att man under inledningen av mandatperioden lade ned utredningar om hur social dumpning skulle motverkas.

Fru talman! Det som också saknas är en närvarande stat, exempelvis i Perstorp, som är kommunen med allra högst arbetslöshet i hela landet. Där är Arbetsförmedlingen och staten frånvarande. Skylten på Arbetsförmedlingens kontor har sedan länge plockats ned. Kommunen har tvingats till egna insatser för att få folk i arbete. Insatserna som görs i Perstorps kommun är bra och viktiga. Inte sällan får folk arbete utifrån de reformerna. Men de görs utan de insatser som till exempel Arbetsförmedlingen bidrog med. Arbetsförmedlingens lokalkännedom har tagit skada av den politik som bedrivs.

Fru talman! Här i kammaren gavs nu inga svar på hur arbetsmarknadspolitiken ska regionaliseras. Ska det arbetas med riktade insatser mot de skånska kommuner som har bland den högsta arbetslösheten i landet? Svaret är nej, åtminstone utifrån det ministern sagt hittills. Det sägs inte heller ett ord om det möjliga samarbetet med Danmark. Man skulle kunna få människor att arbeta i Danmark, ett land som har arbetskraftsbrist i många sektorer men där olika gränshinder gör det svårt för människor att pendla över Öresund. I stället får vi i dag besked om skattesänkningar och att en reformerad akassa ska få fler i arbete. Det är väldigt allmänna reformer som drivits av regeringen sedan den tillträdde för tre år sedan.

Fru talman! Det svar som lämnades i kammaren i dag är alltså ett besked om mer av samma som tidigare, sådant som redan har gjorts och som uppenbarligen inte har fungerat. Sveriges tillväxt är i Europas bottenliga. Den skånska arbetslösheten har fortsatt att stiga under hela den här mandatperioden.

Att göra samma sak om och om igen och förvänta sig andra resultat brukar kallas galenskap. Jag vill inte påstå att detta är galenskap. Det vore att gå något för långt, tycker jag. Men jag vill påstå att det är ideologisk förblindning. Det finns en övertro på att skattesänkningar – inte sällan för de allra rikaste – ska leda till arbeten längre ned i kedjan. Det kallas trickle down-teorin eller hästskitsteorin. Det har testats sedan Ronald Reagans tid på 1980-talet. Det har aldrig någonsin fungerat.

Fru talman! Jag vill ge statsrådet ytterligare en chans att svara på de frågor jag har ställt, för nog måste han ha borgerliga kollegor söder om Hallandsåsen som ställer sig de här frågorna? Hur ser regeringens arbetsmarknadspolitik ut för Skåne och andra delar av landet? Är det samma förslag som kommer att köras om och om igen?

(Applåder)