Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Vi debatterar i dag arbetslösheten. Sverige befinner sig i massarbetslöshet. Över en halv miljon människor står utan jobb. Sedan valet har över 100 000 fler människor blivit arbetslösa. Arbetslösheten har ökat i 16 av 21 län, och Sverige har nu den tredje högsta arbetslösheten i hela EU.

Fru talman! Varslen fortsätter att hagla. Senast varslade Scania 750 tjänster i Södertälje. Konkursstatistiken visar på rekordhöga nivåer. Bara under 2024 gick över 10 000 aktiebolag i konkurs. Svenskt Näringsliv talar om tolv kvartal i rad av svag konjunktur. Det är den längsta nedgången i modern tid. LO konstaterar att regeringens politik straffar arbetare. TCO pekar på kortsiktiga skattesänkningar i stället för långsiktiga satsningar på välfärd och jobb.

Fru talman! Kritiken mot regeringens passiva arbetsmarknadspolitik är alltså omfattande, inte minst från parterna på svensk arbetsmarknad. Därför hade jag hoppats att regeringen skulle vara betydligt mer aktiv och presentera reformer för att bekämpa massarbetslösheten. I stället möts vi av en tom propositionslista från Arbetsmarknadsdepartementet. Det enda regeringen levererar detta och nästa år är två skrivelser och ett EU-direktiv om lönetransparens, mitt i den största arbetslöshetskrisen på över ett decennium.

Fru talman! Det är inte nog med det. Vi har nu den tredje liberala arbetsmarknadsministern på tre år, men fortfarande ingen politik värd namnet. Man orkar byta statsråd, men inte kurs. Resultatet efter tre år med SD-regeringen är en tom verktygslåda, en handlingsförlamad regering och en arbetslöshet som biter sig fast.

Fru talman! Statsrådet talar gärna om strukturella problem, men det håller inte. Regeringen har själv förvärrat läget. Man har skurit ned på vuxenutbildningen, folkhögskolorna och komvux och därmed monterat ned de verktyg som krävs för att människor ska kunna ta sig vidare. Mitt i denna kris står ungdomarna. Deras generation borde mötas av möjligheter men möts nu av stängda dörrar.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige har passerat 20 procent. Det är den högsta nivån på över tio år. Var femte ung människa i det här landet står med andra ord utan jobb. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor visar att 130 000 unga varken arbetar eller studerar. Detta är inte bara siffror, fru talman, utan det är en hel generation som riskerar att fastna i hopplöshet.

Fru talman! Vad gör då SD-regeringen åt detta? Jo, mitt i denna kris väljer man gång på gång att bestraffa unga människor. Först tog man bort den avgiftsfria tandvården för alla över 19 år, vilket betyder att många unga får betala tusenlappar för vård som tidigare var gratis. Sedan röstade man nej till vårt förslag om att gymnasieelever ska få CSN-utbetalningar under sommaren. Det hade gett unga trygghet och möjlighet att klara sin ekonomi, men regeringen valde att säga nej.

Fru talman! När vi föreslog gratis kollektivtrafik för unga på kvällar, helger och lov för att fler ska kunna ta sig till jobb, praktik och utbildning valde regeringen att inte agera alls.

I går, fru talman, presenterade regeringen – Tidöpartierna – sin budget för nästa år. I den finns fortfarande ingenting riktat mot ungdomsarbetslösheten. I stället möts vi av ett förstärkt jobbskatteavdrag, som inte hjälper en enda arbetslös ungdom, och ett rotavdrag för villaägare – inte för 20åringar som söker sitt första jobb. Sänkta arbetsgivaravgifter kommer först 2026. Samtidigt skär regeringen ned på komvux, vuxenutbildningen och folkhögskolorna, som är just de steg unga behöver för att ta sig vidare.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är väldigt enkel: Hur kan regeringen mitt i denna jobbkris lägga fram en budget och en propositionslista som i praktiken saknar jobbskapande reformer och vägra se verkligheten på svensk arbetsmarknad här och nu?

(Applåder)