Fru talman! Vi är här för att debattera reformeringen av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning.

Detta är välkommet. Vi har allvarliga problem när det gäller vårt avfall, och vi måste gå mot en cirkulär ekonomi. Jag tror att gemene man tycker att vi i Sverige är väldigt bra på avfall. Vi sopsorterar och så vidare. De faktiska siffrorna ser dock inte så bra ut.

I Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering från 2023 bedömdes vi inte nå ett enda av de nationella etappmålen för ökad cirkularitet och minskat avfall. När EU-kommissionen gjorde en utvärdering av Sverige 2022 ansågs utvecklingen gå i fel riktning. Så sent som 2023 utfärdade EU-kommissionen en varning om att vi riskerade att inte nå målet för materialåtervinning av kommunalt avfall. Det här är allvarliga saker som rubbar vår självbild. Vi borde verkligen göra mer.

Jag har sagt det här tidigare i den här talarstolen: När jag började i riksdagen hade vi ett betänkande varje år som hette Avfall. Nu heter det Cirkulär ekonomi, och det är så vi måste tänka. Vi måste ha fler verktyg för att omsätta detta i praktiken.

Det är allvarligt när vi får varningar om att vi går åt fel håll och att EU-kommissionen tycker att Sverige gör för lite. Reformerna på bordet är bra och välkomna, men de räcker inte.

När man pratar om avfall kommer man gärna in på avfallshierarkin. Det är den som styr i Sverige. Det är egentligen ganska enkelt: Det bästa avfallet är det som aldrig uppstår. Därefter ska vi återanvända så mycket som möjligt och sedan materialåtervinna. Längst ned i hierarkin har vi förbränning eller förstöring.

Tyvärr hamnar de flesta styrmedel för långt ned i hierarkin. Vi gör för lite för att faktiskt höja oss i hierarkin. Vi ska se till att det bästa avfallet är det som inte uppstår och att vi återanvänder det vi kan.

Vi ser att vi med den här propositionen fortfarande hamnar väldigt långt ned i hierarkin. Vi i Miljöpartiet menar att det behövs mer än bara justeringar. Vi vill ha en bred översyn av hela avfallslagstiftningen.

I morse hörde jag och mina kollegor i utskottet statssekreteraren från Landsbygdsdepartementet prata om gödselproblematiken och vad det är som gör att vi inte får igång biogödselhanteringen. Det beror till exempel på delar av avfallslagstiftningen.

Om vi ska bli självförsörjande på allt från gödsel till annat eller komma ett steg på vägen måste vi se till att göra det här. Vi vill därför se en bred översyn av avfallslagstiftningen. Det handlar om styrmedel, om produktdesign och om att göra det svårare att släppa ut icke-cirkulära produkter på marknaden.

Fru talman! En annan central fråga gäller tillsynen. Som vi hörde i det tidigare replikskiftet finns det pengar att tjäna på avfall. Det finns större pengar att tjäna om man fuskar eller det blir fel. Här måste vi täppa till alla luckor. Jag tror att alla har fått ont i magen av till exempel Think Pink-problemet. Vi står nu med stora sophögar i rosa sopsäckar som ingen vill ta ansvar för.

Många remissinstanser varnar för att delar av propositionen kan öka risken för illegal avfallshantering. Därför är det svårt att förstå varför regeringen inte tydligare prioriterar en stärkt tillsyn.

Vi från Miljöpartiets sida vill se en kraftsamling. Det behövs en bättre tillsynsvägledning så att den blir lika i hela landet. Det behövs en samverkan mellan myndigheter så att man faktiskt gör rätt och rätt person gör rätt sak. Det behövs också resurser som matchar problemets omfattning. Det är ingen liten sak att ha en läckande soptipp. Det kan bli bränder, och farliga saker kan komma ut i miljön. Det finns galet höga halter av miljögifter i områdena runt Think Pink och andra sådana ställen. Det finns även andra exempel på att man grävt ned batterier och annat. Så kan vi inte ha det.

Fru talman! En tredje fråga handlar om ansvar och spårbarhet. Regeringen föreslår att begreppet ursprunglig avfallsproducent tas bort. Det kan låta som en detalj, men vi förstår inte att man tycker att det blir bättre när man gör så här. Det måste vara möjligt att spåra avfallet genom hela kedjan, för att kunna ställa någon till svars när något blir fel. Annars kan någon få stå med svartepetter – ofta är det kommunerna. Det måste finnas ett ansvarsutkrävande. Vi tycker att det är fel att ta bort begreppet ursprunglig avfallsproducent. Vi tycker att detta behövs, och flera remissinstanser har också lyft fram detta.

Fru talman! Slutligen vill jag säga något om kommunerna. Jag ser en stor risk att det med det här förslaget återigen blir kommunerna som står med svartepetter, och att kostnaderna kommer att hamna hos oss medborgare, när man gör på det sätt som regeringen föreslår i propositionen.

När man flyttar ansvaret från kommuner till producenter måste kostnaderna följa med. Den stora risken är annars att någon plockar russinen ur kakan och att det kommunala taxekollektivet – alltså vi skattebetalare – får betala för det som ingen annan vill göra, eller det som är för dyrt, eftersom avstånden är för stora. Kommunerna ser otroligt olika ut. Vi tycker inte att detta är rimligt eller rättvist. Samtidigt måste man värna kommunernas möjlighet att göra det här på ett sätt som funkar enligt de lokala förutsättningarna.

Fru talman! Sammantaget är detta en proposition som går i rätt riktning, men vi tycker inte att den löser alla de utmaningar som vi faktiskt står inför. Det här är en viktig fråga. Vi menar att vi behöver en politik som minskar avfallet från början – det ska inte uppstå. När det har uppstått ska vi se till att få fart på cirkulariteten, att ansvar och kontroll i hela kedjan faktiskt fungerar i praktiken och att ingen står med svartepetter.

Därför yrkar jag bifall till reservation 3, men jag står självklart bakom alla våra reservationer.