Fru talman! Bara för ett par veckor sedan fick vi i min hemkommun Kävlinge nya soptunnor – två stora tunnor med fyra fack vardera, alltså åtta fack för sortering av matavfall, plastförpackningar, pappersförpackningar, tidningar, metall, färgat glas, ofärgat glas samt restavfall.

Äntligen, skulle jag vilja säga. Grannkommunen Lund har haft det i flera år, och nu har den fastighetsnära insamlingen även nått mitt hushåll. Det är en stor tröskel för vissa, men för de flesta underlättar det sorteringen.

Jag ser detta som en nödvändig omställning av hur vi ska hantera vårt avfall. I dag hamnar tyvärr stora mängder plast för förpackningar i restavfallet och går till förbränning, trots att materialen i många fall kan användas igen. Det är resurser som vi bokstavligen eldar upp, och kärnan i regeringens förslag är därför tydlig: Vi ska gå från ett linjärt till ett cirkulärt samhälle där vi borde se avfall som en resurs.

Genom detta tänker regeringen att vi skärper kraven på sortering, vilket innebär att hushållen inte bara sorterar ut matavfall utan även plast, papper, glas och förhoppningsvis också i ökad grad textilier. Ett konkret exempel är att även flerbostadshusen nu kommer att få fastighetsnära insamling, där man kan sortera i direkt anslutning till hemmet i stället för att åka iväg till en återvinningsstation.

Det är bra att vi ska stärka producentansvaret. Det finns flera exempel där förpackningar sorteras även i företagsledet. Plastförpackningar ska inte bara gå till produktionen utan också vara med och betala för insamling av återvinning. Det skapar incitament att till exempel minska onödiga plaster och använda återvinnbara material eller designa förpackningar som är lättare att sortera.

Det införs också nya mål för återvinning, särskilt för plast och elektronik. När det gäller elektronik handlar det om att fler produkter, som mobiltelefoner och datorer, tas om hand, så att värdefulla metaller kan återvinnas i stället för att gå förlorade.

Låt mig vara tydlig. Centerpartiet välkomnar ambitionen i regeringens proposition. Att reformera avfallslagstiftningen är nödvändigt. Förslagen att flytta ansvar från kommuner till verksamheter och att skärpa tillsynen är steg i rätt riktning. Men, fru talman, stegen är för korta och för tvekande. Vi kommer inte att nå våra mål för återvinning med de här förslagen. Förslagen räcker alltså inte för att Sverige ska ta den ledartröja vi borde ha i den gröna omställningen.

Vi i Centerpartiet nöjer oss inte med att vara lagom. Vi vill att Sverige ska vara ett föregångsland. Därför har vi lagt fram en egen motion med förslag som på allvar kan accelerera omställningen.

För det första: Lita på företagskraften och inför ett fullt frival. Näringslivet är motorn i den cirkulära ekonomin, inte en bromskloss. Det är hos våra företagare som innovationer sker. De hittar nya sätt att återvinna, återanvända och minska sitt avfall. Regeringens förslag att delvis luckra upp det kommunala monopolet är bra, men varför stanna där?

Regeringens förslag riskerar att bli alltför detaljstyrt. Ta till exempel kraven på hur avfall ska samlas in. Om staten bestämmer exakt hur många fraktioner som ska sorteras och hur insamlingen ska organiseras riskerar man att bortse från lokala förutsättningar. I en glesbygdskommun kan det till exempel vara mer effektivt med flexibla insamlingslösningar eller samordnade transporter medan det i en storstad kan finnas andra behov med fastighetsnära insamling. Ett och samma system passar helt enkelt inte överallt.

Vi i Centerpartiet vill gå hela vägen och införa en full frivalsmodell. Ge alla verksamheter som vill och kan chansen att själva ta ansvar för sitt avfall! Det skulle släppa loss en enorm kraft, öka konkurrensen och driva på utvecklingen av nya, smartare lösningar.

Fru talman! Sluta behandla schaktmassor som skräp! Det är närmast absurt att vi i dag har en lagstiftning som gör att tonvis med fullt användbara schaktmassor – jord, sten och grus – klassas som avfall. Det leder till onödiga transporter, höga kostnader för företagen och ett enormt resursslöseri. Propositionen gör ett litet undantag, men vi måste tänka större. Låt oss modernisera lagstiftningen så att rena schaktmassor i grunden betraktas som en värdefull resurs som kan användas lokalt i stället för att fraktas till en deponi. Det är sunt förnuft.

För det tredje: Bygg en svensk industri för textilåtervinning, och inför ett textilkliv. I dag saknar vi storskalig industri för att ta hand om materialet. Det eldas upp eller exporteras. Vilken missad möjlighet! Centerpartiet föreslår ett nationellt textilkliv med riktade investeringsstöd ungefär som Klimatklivet, där vi kan bygga en helt ny svensk industri för sortering och fiberåtervinning. Det kan också skapa nya gröna jobb i hela landet och stärka den svenska konkurrenskraften.

För det fjärde: Säkerställ en effektiv och rättssäker tillsyn. En välfungerande marknad kräver en effektiv tillsyn som stoppar fusk och kriminalitet. Vi är tveksamma till om regeringens förslag att flytta allt tillsynsansvar till länsstyrelserna verkligen är den bästa lösningen. Jag tänker att de resurser och den lokalkännedom som landets 290 kommuner har är värdefulla att ha kvar. Vi anser att regeringen behöver utreda en smartare modell, som balanserar nationell enhetlighet med lokal kompetens.

Fru talman! Det finns en röd tråd i våra förslag. De handlar om tillit till företagare och individer. De handlar om att använda marknadens kraft för att lösa samhällsproblemen. De handlar om att riva hinder och förenkla regler, så att de som vill investera i den gröna omställningen faktiskt kan göra det. Sammanfattningsvis: Vi ser en proposition med goda intentioner men bristande ambitioner. För att Sverige ska bli världsledande på cirkulär ekonomi krävs en modigare politik som litar på näringslivet, ser resurser där andra ser skräp och investerar i framtidens gröna industrier.

Sverige kan mer. Med det sagt yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation nummer 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 april.)