Herr ålderspresident! Jag vill börja med att välkomna Riksrevisionens granskning av statens insatser vid hantering av dödsbon. Granskningen är mycket viktig och ett bra redskap för fortsatt arbete för mindre krångel och lägre kostnader. När människor förlorar en anhörig ska de inte mötas av onödigt krångel, svårbegripliga regler och sega processer. Staten måste fungera också i livets mest utsatta skeden. Därför är det bra att dessa frågor granskas, belyses och följs upp.

Men, herr ålderspresident, det viktiga i den här debatten är inte bara vad Riksrevisionen pekar på. Det kanske viktigaste är att vi och regeringen inte har nöjt oss med att konstatera problemen. Vi och regeringen har agerat.

Under alltför lång tid har stora delar av regelverket kring dödsbon präglats av gamla strukturer, tung administration och otidsenliga arbetssätt. Det är inte rimligt att människor år 2026 fortfarande ska möta processer som i praktiken tillhör en annan tid. Därför är det välkommet att vi nu driver på för verklig modernisering, enklare regelverk och mindre krångel.

Vi har redan genomfört viktiga och konkreta reformer. Möjligheten till elektronisk inlämning av bouppteckningar och dödsboanmälningar är ett tydligt exempel. Det här är inte bara en kosmetisk förändring; det är en verklig förenkling som gör skillnad för människor i deras vardag. Det minskar administrationen och stärker effektiviteten i statens hantering. Det är så ansvarsfull reformpolitik ska se ut. Det är praktiska förändringar som faktiskt får systemen att fungera bättre.

Samtidigt pågår ett bredare arbete med att modernisera arvsrätten och reglerna kring dödsbon. Vi har alltså inte bara tagit emot synpunkterna och lagt dem på hög. Vi driver redan ett omfattande reformarbete för att göra regelverket modernare, mer begripligt och bättre anpassat till dagens samhälle. Det är både nödvändigt och efterlängtat.

Det finns en reflex hos vissa partier här i kammaren: Varje granskning ska automatiskt användas som ursäkt för att ropa på fler utredningar, fler myndighetsuppdrag och mer detaljstyrning. Det är det som vi i vårt parti brukar kalla sosseri, och det är något som har lett till ständigt mer krångel och mer kostnader för den enskilde.

Ett seriöst regeringsansvar handlar inte om att lova allt till alla i varje stund, utan det handlar om att göra rätt saker i rätt ordning och på rätt grund. Det är precis det som vi och regeringen gör här. Där Riksrevisionen pekar på tydliga behov av modernisering har regeringen redan gått fram. Där frågor fortfarande behöver beredas vidare gör regeringen det ordentligt. Och där underlag ännu inte visar att ett stort nytt ingrepp behövs har regeringen klokt nog valt att inte hasta fram symbolpolitik. Det är ansvarstagande. Det är en tydlig skillnad mot den politiska kultur där problem alltför ofta har tillåtits växa sig stora innan någon agerat. Här har vi i stället en regering som tar tag i frågorna och driver på för förändring.

Herr ålderspresident! Mot den bakgrunden är utskottets slutsats självklar: Skrivelsen bör läggas till handlingarna. Arbetet är redan igång, åtgärderna har till viss del redan genomförts och fler förbättringar bereds.

Jag ser fram emot att vi tillsammans kommer att införa ett register för testamenten. Det är något som jag har efterfrågat redan under flera tidigare mandatperioder. Jag har debatterat saken med Morgan Johansson, och jag är glad att Socialdemokraterna nu har ändrat sig. Jag uppfattade det nämligen som att Socialdemokraterna då hade det väldigt tydliga ställningstagandet att ett register inte behövdes. Nu uppfattar jag det som att Socialdemokraterna tvärtom har anslutit sig till den linje som Sverigedemokraterna länge drivit, det vill säga att vi behöver ett register. Det behövs givetvis därför att vi inte vet vem som hittar ett testamente eller hur många testamenten som försvinner på grund av att det inte finns ett testamentesregister.

Med det sagt, herr ålderspresident, yrkar jag bifall till utskottets förslag.