Herr talman! Den här regeringen vill alltså sänka skatten på bensin och diesel för att hjälpa svenskarna genom krisen. Det låter ju bra, speciellt för dem som nu ser priset för sina bilresor rusa samtidigt som prisökningarna från inflationskrisen kvarstår.

Jag förstår deras oro, och jag förstår att de behöver stöd från politiken. Vi i Miljöpartiet vill också stötta dem som nu riskerar att drabbas av en stor kostnadschock. Men vi vill inte göra det genom att sänka skatten på bensin och diesel rakt av, för alla.

Den skattesänkning som regeringen nu går fram med är dålig på flera sätt. För det första ger den alldeles för lite till dem som verkligen behöver det. För det andra låser den här politiken fast svenskarna i beroendet av fossila bränslen. Det är samma beroende som under de senaste åren har gjort oss extremt sårbara; det ser vi i dag.

Jag vill passa på att säga en sak om inflationskrisen. Under hela mandatperioden har vi i Miljöpartiet fått höra att det var Miljöpartiets fel att vi hade en stor inflationskris i Sverige. Det är inte sant. Krisen orsakades av Putin, som stängde gaskranarna och sedan invaderade Ukraina. Hela världen drabbades.

Tidöpartierna ville tidigare få det att låta som att detta berodde på Miljöpartiets politik. Men nu, när man ser att det finns en inflationsrisk också i denna krigskris, låter det annorlunda.

Hela världen drabbades alltså både då och nu av energikrisen. Situationen nu är lite grann densamma som då men också helt annorlunda. Israel och USA anfaller Iran, och en oljekris som kanske är värre än någon av dem vi tidigare har sett i historien är nu ett faktum. Även om Hormuzsundet skulle öppnas i dag skulle effekterna fortfarande vara kännbara under lång tid framöver.

Vi ser tyvärr inte något nära förestående slut på krisen, och det finns experter som hävdar att vi går mot ett kroniskt underskott av fossil energi. Läget är alltså mycket, mycket allvarligt.

Vad är då regeringens svar på historiens största energikris? Jo, det är att sänka skatten på bensin och diesel – ett mycket dyrt och trubbigt verktyg för att hjälpa dem som drabbas. Det ger alldeles för lite stöd till dem som behöver det mest.

Det värsta är att regeringen helt uppenbart verkar saknar krisinsikt. Så sent som i förra veckan sa finansministern att svensk ekonomi är Trumpsäkrad. Det är i bästa fall ett kommunikativt grepp – alltså att man gillar att säga det för att det låter bra. Men i värsta fall är regeringen helt oförstående inför vad som håller på att hända, och då är det extremt allvarligt. Tyvärr måste jag säga att ledamoten Edward Riedls svar på min replik här tidigare tyder på det senare.

I Sverige ska vi alltså fortsätta precis som vanligt efter en förslösad mandatperiod för minskad användning av fossila bränslen. Att den här regeringen saknar krisinsikt i klimatpolitiken har vi vetat länge. Det har vi sett när reduktionsplikten har monterats ned, när investeringar i klimatomställningen har bromsats, när elbilsboomen helt har stannat av och när utsläppen har tillåtits öka i stället för att minska.

Om den utveckling som Miljöpartiet genomförde när vi satt i regeringen fått fortsätta hade Sverige befunnit sig i ett bättre läge, med sänkta utsläpp och mindre beroende av fossila bränslen. Bara det enkla faktum att fler skulle ha haft en elbil hade gjort livet lite enklare för många, och vi kunde ha riktat in stödet på dem som verkligen behöver det.

Den här debatten handlar dock inte i första hand om klimatpolitik utan om regeringens bristande krisinsikt. Nu är det inte bara fråga om klimatet utan också om ekonomin och om samhällsutvecklingen.

Vad är det regeringen gör? Jo, den väljer att låna pengar för att sänka skatten på bensin och diesel. Hjälper det? Nej, mycket lite. Det kostar miljarder, och det görs i ett läge där vi borde tänka längre och använda varenda krona betydligt smartare.

Herr talman! Att sänka bensinskatten med ungefär en krona per liter under några månader är inte bara en dyr reform för statskassan; det signalerar inte heller någon krisinsikt utan en okunskap och en bensinpopulism som riskerar att försätta Sverige i ett ännu sämre läge.

När resurserna är knappa, som de verkligen ser ut att snabbt bli, måste man se hela bilden och använda en mängd verktyg – inte bara slänga fram sin vanliga politik.

Vad är då det allvarliga? När andra talar om kronisk brist och att det inte är osannolikt med ransonering låtsas regeringen att det går att använda fossila bränslen precis som vanligt. När man inte signalerar den kris vi står inför använder vi nu denna knappa resurs på ett ofattbart slösaktigt sätt.

När EU börjar signalera att fler måste jobba hemma för att minska behovet av transporter säger Tidöregeringen: Nej, i Sverige kan vi fortsätta precis som vanligt! Men det finns ingenting vanligt i den här situationen, och att låtsas att det gör det försätter oss i ett ännu sämre läge. Det försvagar Sverige i ett osäkert geopolitiskt läge i stället för att stärka oss.

Att satsa på omställningen och ge ordentliga stöd för den är vad Sverige och Europa behöver göra. Vi ska inte fortsätta att vara beroende av utländska leverantörer och nyckfulla ledare för vår energiförsörjning. Det borde vara självklart, men det är det uppenbarligen inte för den här regeringen. Den värnar det fossila bränslet som om det vore vägen till en ljusare framtid. Samtidigt vet vi andra att det är helt fel. Det handlar både om klimatet, om geopolitiken och om beroendet av skurkstater för vår energiförsörjning.

Vi har alltså en historisk krissituation där klimatkrisen, den ekonomiska krisen och säkerhetskrisen hänger ihop och en regering som saknar krisinsikt inom alla tre områden. Det är minst sagt anmärkningsvärt.

Med det sagt: Vad är då det vettiga svaret på krisen? Vi behöver en politik som först och främst tar krisen på allvar. Vi behöver en politik som stöttar hushållen men som gör det rättvist och effektivt. Vi måste se till att de som bor på landsbygden utan tillräcklig tillgång till kollektivtrafik och som inte har råd att byta bil får ett ekonomiskt stöd. Miljöpartiet har föreslagit en grön återbäring till dem som bor på landsbygden och har låg inkomst.

Samtidigt har vi förslag om att alla ska ha råd att köra elbil. Vi har ett förslag om en leasingpeng på 1 500 kronor per månad, vilket motsvarar 5 kronor per mil i bränslekostnad.

Vi vill se ett Sverigekort och sänkt pris i kollektivtrafiken som får fler att åka gemensamt. Det är också bra i tider av energikris. Nu, mer än någonsin, måste vi använda resurser mer effektivt, men det behöver vi göra annars också.

Miljöpartiet vill också stötta svensk produktion av biodrivmedel. Minskningen av reduktionsplikten – den som regeringen är så väldigt stolt över – innebar också att man drog undan mattan ekonomiskt för dem som producerar biodrivmedel. Vi ser effekterna av detta över hela Sverige, där det blir allt svårare att få tag i biodrivmedel. Tänk så bra det hade varit att ha den produktionen i full gång nu när vi är mitt i krisen!

Herr talman! Vi kan inte bara sitta och vänta på att krisen kommer, som den här regeringen gör. Vi måste få en ny riktning som klarar såväl energikrisen och klimatkrisen som de kriser som vi ännu inte ens vet står för dörren.

Sverige står inför ett vägval. Antingen fortsätter vi att subventionera det som nu driver åtminstone tre av kriserna, eller så bygger vi oss ur dem. Miljöpartiet väljer det senare. Vi väljer investeringar i omställningen bort från det fossila framför tillfälliga rabatter som ger lite till många i stället för att stötta dem som verkligen behöver det. Vi väljer sänkta utsläpp och oberoende av skurkstater.

Sverige förtjänar bättre än den här regeringen, som står utan svar och snarast stoppar huvudet i sanden. Det blir alltmer tydligt att Sverige tjänar på grön politik.

Jag står bakom alla våra reservationer men väljer att yrka bifall till reservation nummer 4.