Herr talman! Föregående talare var inne på och beskrev ärendet. Det är sant, precis som tidigare talare sa, att samtliga partier i huvudsak är överens i ärendet. Men det var någonting som den föregående talaren sa som jag ändå måste bemöta.

Är det något parti i riksdagen som värnar integritet är det Vänsterpartiet. Vi har en princip som tycks bli alltmer ovanlig i riksdagen. Det är att lyssna på Lagrådet och att inte lagstifta retroaktivt. Jag återkommer till det.

Det är inte enbart Vänsterpartiet som har den här åsikten, utan också flera remissinstanser. Framför allt brukar vi värna Lagrådet när det pekar på att det kan finnas brister i lagstiftningen. Jag noterar att Tidögänget allt oftare väljer att bortse från den princip som de tidigare har värnat.

Herr talman! Jag instämmer, precis som alla partier i riksdagen, i utredningens och regeringens bedömning att det finns behov av att begränsa insyn i information i en så kallad informationsbärare som tas i beslag exempelvis vid en husrannsakan. Dessa beslag kan innebära att väldigt stora mängder information blir tillgänglig för de brottsbekämpande myndigheterna. Det gäller exempelvis när man beslagtar en hårddisk eller andra så kallade informationsbärare. Bland den stora mängden information kan det finnas integritetskänsliga uppgifter om användaren som inte bör behandlas som allmänna handlingar. Det är också därför som Vänsterpartiet står bakom förslaget.

Utredningen som ligger till grund för förslaget föreslog i sitt betänkande till skillnad från regeringen att det ska införas övergångsbestämmelser som innebär att det föreslagna undantaget inte ska tillämpas i fråga om de upptagningar från beslag eller husrannsakningar som har verkställts före ikraftträdandet av de föreslagna förändringarna.

Enligt regeringens förslag ska de äldre föreskrifterna bara gälla vid prövningen av ett överklagande av ett beslut att avslå en begäran att ta del av en allmän handling som meddelades före ikraftträdandet.

Herr talman! Jag kan konstatera att regeringen återigen har valt att gå vidare med ett lagförslag trots tydliga synpunkter från Lagrådet. När sådana invändningar avfärdas riskerar det att underminera tilltron till lagstiftningsprocessen, som bygger på noggrann granskning och rättssäkerhet.

Lagrådets uppgift är att vara ett stöd för oss i riksdagen och att säkerställa att lagar är väl genomarbetade och förenliga med grundlagen. När dess synpunkter inte tas på allvar väcks frågor hos i varje fall mig om hur robust vår lagstiftnings- och beslutsprocess egentligen är.

Precis som Lagrådet anser Vänsterpartiet att övergångsbestämmelserna i stället bör utformas så att den äldre lydelsen fortfarande är tillämplig på en begäran att få ta del av en allmän handling som har framställts före ikraftträdandet oavsett om myndigheten har hunnit fatta ett beslut eller inte.

Att på detta sätt låta en lag få en retroaktiv verkan medför rättsosäkerhet. Det är också därför som jag i likhet med flera remissinstanser anser att regeringen inte borde ha gått emot Lagrådet på det sätt som man alltmer ofta gör. Man borde i stället ha haft övergångsbestämmelser som inneburit att den äldre lydelsen skulle ha fortsatt att gälla.

Det är också därför som jag väljer att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)