Herr talman! Ny teknik får ibland nya konsekvenser. Det här är ett sådant ärende. Visserligen skulle många hävda att det här inte är något nytt och att det redan har pågått länge. Men vad ärendet handlar om är att polisen i stället för att bläddra i pärmar och leta upp papper och kopiera som underlag i ett brottmål i dag kan välja att kopiera en hårddisk för att sedan gå igenom den. Då innebär det naturligtvis att familjealbum och annat som man hade låtit bli i en husrannsakan tidigare och uppgifter som inte är relevanta för utredningen och som man inte hade tagit med sig förr i dag riskerar att komma med. Det innebär att det kan finnas en väldig massa information som är sökbar och integritetskänslig men som samtidigt är irrelevant för brottmålet. Det är vad det här handlar om. Man ska kunna sekretessbelägga den överskottsinformation man får med sig, så att den inte är allmänt tillgänglig.

Det är egentligen själva grunden. Man ska kunna ”pinpointa” den information som behövs för brottmålet men sekretessbelägga det övriga. Det är det som det här förslaget handlar om. Det är klart att alla ser problemet, och det råder i huvudsak enighet om förslaget. Vi är eniga när det gäller möjligheten att säkerställa integriteten i det material man inte behöver för utredningen.

Det finns dock en reservation och en skillnad. Det handlar om hur man ser på hanteringen av den information som redan i dag har insamlats på det här sättet. Ska man pröva om den ska lämnas ut enligt de nya reglerna, som gör det möjligt att sekretessbelägga den, eller ska man pröva enligt de gamla reglerna? Båda ställningstagandena är principiellt starka, och man kan naturligtvis fundera på vilket som väger över. Väger integritetsintresset gällande överskottsinformationen över intresset av att kunna lämna ut och granska informationen?

Vänsterpartiet gör en tolkning och väljer principen att man ska använda den regel som gällde när informationen samlades in när man prövar utlämnandet. Majoriteten gör en annan tolkning och säger att integritetsintresset här får sättas över principen om oförändrad hantering. Det är en avvägning, och det finns inget självklart svar. Det är två tydliga principer som är oförenliga.

Jag hör till dem som delar bedömningen – och det gör vi i majoriteten i KU – att man sätter integritetsintresset före, och vi vill därför pröva även den tidigare informationen enligt de nya reglerna.

Herr talman! I all korthet vill jag yrka bifall till förslaget i KU:s betänkande nummer 33, som handlar om insyn i handlingar som hämtats genom beslag och kopiering vid husrannsakan.