Herr talman! Jag vill börja den här debatten med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Det innebär också avslag på de motionsyrkanden som finns i betänkandet.

I dag debatterar vi propositionen Inhibition av verkställigheten – en ny ordning för vissa utlänningar vid tillfälliga verkställighetshinder. Den har kommit från regeringen och är nu här för riksdagsbehandling.

En av vårt samhälles grundläggande uppgifter är att säkerställa tryggheten och ordningen i vårt samhälle. Det är ett ansvar som vi alla i den här kammaren har att uppfylla.

Det regelverk som funnits och som fortfarande finns i Sverige ger personer som har dömts till utvisning men där utvisningen är svår att verkställa möjlighet att uppbära bidrag och att arbeta med fri rörlighet trots att de faktiskt förlorat rätten att vara här i Sverige.

Genom den proposition som regeringen nu lämnat begränsas rörligheten och även möjligheterna till bidrag och arbete. Syftet är att understryka och säkerställa att man ska lämna Sverige efter ett beslut om utvisning, det vill säga man har inte längre rätt att vara kvar här. Det är ett beslut som har tagits efter en rättssäker hantering.

Det här är viktiga steg för att skapa ett tryggare samhälle.

Herr talman! Regeringens arbete med den här frågan är ett viktigt led i det uppdrag och det mandat som Kristdemokraterna och övriga Tidöpartier fick av väljarna i det senaste valet att ställa om svensk migrationspolitik.

Omställningen till en ansvarsfull och restriktiv migrationspolitik sker genom kraftfulla åtgärder på flera områden, bland annat genom ett skärpt regelverk om utvisning på grund av brott, där vi sänker gränsen för utvisning samtidigt som vi städar upp bland de många undantag som har funnits. Det här kommer att leda till att antalet personer som döms till utvisning på grund av brott kommer att öka. Vi använder oss också av olika diplomatiska verktyg för att få fler länder att ta emot medborgare som har fått ett utvisningsbeslut.

Då kommer jag till det ämne som vi debatterar i dag. Nu gör vi om de regler som gäller för vissa personer som har ett utvisningsbeslut men där utvisningen av en eller annan anledning inte går att genomföra.

Det övergripande syftet med de här reformerna är att hålla en stram invandringspolitik, att förbättra integrationen och att stärka betydelsen av det svenska medborgarskapet.

Men det kanske mest avgörande är att migrationspolitiken ska vara rättvis. Den som kommer till Sverige och anstränger sig för att bli en del av vårt samhälle ska ges rätt förutsättningar för att bli en del av den svenska gemenskapen. Men den som kommer hit och begår brott och väljer en annan väg väljer också bort en framtid i Sverige. Principen om rättvisa genomsyrar de förslag som jag har nämnt här.

Herr talman! Vad innebär då den aktuella situationen? Jo, en person som har fått ett utvisningsbeslut men där det finns tillfälliga hinder som gör att utvisningen inte kan verkställas får i dag ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, inte sällan kombinerat med ett arbetstillstånd. Vad betyder det? Jo, att personer som egentligen ska utvisas kan fortsätta att bo och arbeta i Sverige. De kan röra sig fritt inom EU, och de får också tillgång till det svenska välfärdssystemet, vilket i förlängningen också innebär en risk för att pengar hamnar hos fel personer.

Det här är inte en bra ordning. Den är inte rättvis. Den är inte rimlig. Men trots detta och trots återkommande synpunkter från både Migrationsverket och Säkerhetspolisen valde den tidigare S-ledda regeringen att inte genomföra några regelförändringar. Följden har blivit att personer som har utgjort ett säkerhetshot eller dömts för allvarliga brott har kunnat fortsätta att leva som vanligt i Sverige.

Det här borde naturligtvis inte få ha fortgått. Ändå sågs situationen inte som tillräckligt problematisk för att den dåvarande regeringen skulle agera. Nu ser den här regeringen till att reglerna äntligen görs om.

Vad innebär då åtgärderna, herr talman? Den nya huvudregeln vid tillfälliga utvisningshinder är att utvisningen skjuts upp, det vill säga att verkställigheten inhiberas, i stället för att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas. Detta innebär också, herr talman, att det ska finnas en anmälningsskyldighet och en områdesbegränsning.

Det är viktigt att staten har kontroll över de utlänningar som på olika sätt inte har rätt att vistas i vårt land, eftersom de utgör risker för ordningen och även kan påverka säkerheten i vårt samhälle. En utlänning som får sin utvisning uppskjuten ska därför åläggas skyldighet att regelbundet anmäla sig hos Migrationsverket eller Polismyndigheten och samtidigt förbjudas att lämna ett vistelseområde, en så kallad områdesbegränsning.

Herr talman! Med den nya ordningen kommer de berörda utlänningarna i de flesta fall inte att kunna bli folkbokförda och bosätta sig i landet. Migrationsverket ska tilldela en person med uppskjuten utvisning plats på ett av Migrationsverkets boenden och också registrera personen i fråga. Att myndigheterna har kännedom om boendeplats är en förutsättning för att man under tiden som ett avlägsnandebeslut är uppskjutet ska kunna bedriva ett effektivt återvändandearbete. Boendeplatsen ska vara känd.

Herr talman! Sammanfattningsvis föreslår alltså regeringen en ny ordning som innebär att en utlänning som får sin utvisning uppskjuten får åläggas anmälningsskyldighet och områdesbegränsningar. Om man bryter mot detta kan man också få fängelse eller böter som påföljd. Man förlorar rätten att arbeta i Sverige, tilldelas en boendeplats och har begränsad rätt till välfärdsförmåner.

Jag inledde mitt anförande med att prata om vikten av en rättvis migrationspolitik. De förslag som vi presenterar här i dag kommer att göra migrationspolitiken mer rättvis och samtidigt öka tryggheten och säkerheten för vårt lands medborgare. Vi kristdemokrater arbetar för och kommer att arbeta för en stram, rättssäker, förutsägbar men också rättvis migrationspolitik. En viktig uppgift i det arbetet är också att säkerställa tryggheten. Genom de förslag vi presenterar i dag kommer vi att få ett betydligt bättre sätt att möta detta än vad tidigare regeringar lyckades göra.

Liksom i tidigare debatter spretar det vad gäller oppositionens inriktning. Socialdemokraterna har anslutit sig till regeringens linje och tycker att den är bra, trots att man hade åtta år på sig att själva göra förändringar. Nu när det är gjort tycker man att det är bra; det ställer man upp på. Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger i olika grad nej till det systemet. Ibland kan vi fundera över om de har en större omsorg om dem som inte bör vara kvar i vårt land jämfört med våra egna invånares trygghet. Centern säger som vanligt ett diffust ”nja” till förslaget, även om de till stora delar ställer sig bakom det.

Vad blir fortsättningen om det mot förmodan skulle bli ett regimskifte? Dagens debatt visar att det engagemang som S-märkta ledamöter ägnat sig åt på X inte avspeglar sig i den debatt vi har här i kammaren. Man säger att man alltid har haft en bra politik och reflekterar inte över att man även internt har sagt att man var på fel väg under de åtta år som man hade makten. Vi kan fråga oss om inte S med sitt motto ”makten framför allt” kommer att kapitulera i förhandlingsrummet rörande den framtida migrationspolitiken.

Jag kan i alla fall konstatera att Kristdemokraterna och övriga Tidöpartier har lett den största omstruktureringen av både migrations- och rättspolitik i modern historia. Med dagens besked fortsätter vi i samma riktning. Vi säkerställer att personer som utgör ett hot eller har begått brott och dömts till utvisning verkligen ges inskränkningar och att vi arbetar för att de ska utvisas ur landet.

Det är tydligt var handlingskraften och samarbetet finns för att åtgärda problemen i Sverige. Vi kristdemokrater är stolta över att höra till den sidan av det politiska landskapet och kommer att fortsätta att arbeta så även i framtiden.