Herr talman! Tillgång till medier, nyhetsförmedling, konst och litteratur är avgörande förutsättningar för att var och en efter sina behov och förutsättningar ska kunna vara delaktig i samhället och demokratin. Funktionsrättskonventionen, antagen av FN:s generalförsamling 2006, tar fasta på dessa rättigheter och kräver att stater vidtar åtgärder för att säkerställa tillgänglighet och att människor ska kunna leva självständiga liv. Sverige har också sedan ett antal år tillbaka fått skarpa propåer av FN-organet om att vidta åtgärder.

EU har sedan 2019 antagit tillgänglighetsdirektivet, som ska tillämpas i alla medlemsländer. Det skulle göras med start 2025. För svenskt vidkommande har avvägningar om anpassningen till våra mediegrundlagar, om tryck- och yttrandefriheten, gjort att ärendet har dragit ut på tiden. Många tycker nog att det har gått alltför lång tid. Det kan jag ha viss förståelse för.

Lagen som det ska utgås ifrån i EU-direktivet ställer tillgänglighetskrav på en rad kommersiella produkter och tjänster, däribland EU-böcker och programvara för att läsa EU-böcker.

Konstitutionsutskottet har behandlat det förslag som regeringen nu lagt fram och som baseras på den statliga Utredningen om

mediegrundlagarna och tillgänglighetskrav för vissa medier, SOU 2024:96. Där nådde en parlamentarisk referensgrupp, som jag för övrigt själv ingick i tillsammans med representanter från ett flertal partier, fram till enighet om förslagen som nu läggs fram utifrån mediegrundlagarna.

Utredningen föreslog ändringar i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen för att säkerställa att krav på tillgänglighet kan ställas på medietjänster som omfattas av grundlagsskyddet som sådant. Förslaget innebär att riksdagen antar som vilande förslaget till lag om ändring i det som ibland omnämns som mediegrundlagarna: tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Det bygger i huvudsak på att det införs nya delegationsbestämmelser i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som under vissa förutsättningar gör det möjligt att i vanlig lag reglera vissa krav på tillgänglighet.

När det gäller tryckfrihetsförordningen förtydligas krav om att införa och på ett visst sätt utforma produktinformation om syftet är att säkerställa tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning eller krav om att införa och på ett visst sätt utforma information om programmet och förse programmet med vissa tekniska funktioner och med möjlighet till alternativ presentation av innehåll.

I fråga om yttrandefrihetsgrundlagen slås det fast en förpliktelse om att den som sänder program har att införa och på ett visst sätt utforma information om en tjänst som denne tillhandahåller.

Utrymmet för att ställa krav på att införa och på ett visst sätt utforma produktinformation, exempelvis på en förpackning, utvidgas. Det ska också bli möjligt att ställa tillgänglighetskrav som rör information på bland annat eböcker och ehandelstjänster.

Det slås också fast skyldighet för nätinnehavare att vidaresända tillgänglighetstjänster, som textning och tolkning, och att detta ska kunna gälla även andra än public service-företagens program. Förslagen handlar även om krav på tekniska funktioner i program, exempelvis att en tv-tittare ska kunna styra till exempel textning eller tolkning, och att dessa måste sändas med programmen.

Herr talman! Det kan i sammanhanget betonas att det inte får göras några andra begränsningar i tryck- och yttrandefriheten på mediegrundlagarnas område än de som följer av just dessa grundlagar: 1 kap. 1 § femte stycket tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen.

Under beredningsarbetet besökte jag för egen del Myndigheten för tillgängliga medier, som för övrigt är belägen i Malmö, för att få en inblick i det arbete som redan pågår på området. Myndighetens historiska exposé kan vara värd en reflektion och ger en inblick i frågorna som berörs och hur de hanterats över tid.

Utlåning av talböcker inleddes på 1950-talet. År 1980 inrättades myndigheten Tal- och punktskriftsbiblioteket. År 1988 tillkom myndigheten Taltidningsnämnden. Den första boken på lättläst svenska gavs ut 1968. Det var en bearbetning av Per Anders Fogelströms Sommaren med Monika. År 1984 startades den lättlästa tidningen 8 sidor.

Taltidningar, punktskrifter och lättlästa böcker och tidskrifter har bidragit till delaktighet och nyhetsförmedling. Men med den tekniska utvecklingen förändras medievanor och med det förutsättningarna för tillgängligheten för användare och konsumenter.

Herr talman! Då det handlar om en grundlagsfråga är det en rad avvägningar som ställs mot varandra. Jag vill nämna en del remissutlåtanden som kommit in. Kritiska synpunkter på själva regleringen som sådan kommer från Utgivarna, Tidningsutgivarna, Journalistförbundet samt TV4. De menar att syftet som sådant är gott men att stor försiktighet bör råda när lagstiftaren vill ändra i grundlagarna.

I det aktuella förslaget finns inslag som innebär ett ingrepp i utgivarintegriteten, exempelvis att det i lag kan meddelas föreskrifter om att den som sänder program på ett visst sätt ska utforma informationen om en tjänst. Utgivarna menar att det finns alternativ som är mindre styrande, såsom branschöverenskommelser som innebär att branschen som sådan åtar sig att säkerställa kraven på tillgänglighet.

Utgångspunkten för detta skulle vara att medierna har den bästa kompetensen att utforma tjänsterna. Det är också en ordning som ligger i linje med mycket av den svenska samhällsmodellen. Vi behöver i många sammanhang värna en modell där berörda parter tar sitt ansvar och gör överenskommelser på långsiktig basis som bygger på just detta.

En rad remissinstanser efterlyser emellertid starkare skrivningar och kritiserar att införandet dröjt alltför länge. Synskadades Riksförbund menar, i likhet med flera instanser, att inget annat land än Sverige sätter företags etableringsfrihet framför individers rätt till information och yttrandefrihet i grundlagen. En mer allmän lösning skulle enligt Synskadades Riksförbund ha undvikit nya utredningar och förseningar av själva genomförandet. Synskadades Riksförbund konstaterar dock att ett sådant krav, om det skulle tillgodoses, skulle innebära en ny utredning. De tillstyrker därför det förslag som lagts fram.

Jag noterar också en rad synpunkter i remissvaret från Funktionsrätt Sverige, som tar upp en del luckor och brister som Sverige fortfarande har att rätta till. De hänvisar också till att regelverket i sig är krångligt utformat. Det handlar om definition av eböcker och avsaknad av konsekvensanalyser. Funktionsrätt Sverige framför kritiska synpunkter med en uttalad förhoppning, som det uttrycks i remissvaret, att regering och riksdag långsiktigt ska säkerställa rättigheterna. Det är, som jag ser det, en förhoppning som behöver förverkligas. Därför blir lyhördheten och uppföljningen viktig. Demokratin är till för alla.

Jag vill yrka bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande KU32 så som det läggs fram.