Protokoll 2025/26:106 Torsdagen den 16 april

/ (forts. från § 9) Hälso- och sjukvårdens organisation (forts. SoU16)
Anf. 92 Nils Seye Larsen (MP)

Herr talman! Hälso- och sjukvården står i dag inför stora utmaningar. Det gäller i hela landet. Det gäller primärvården, sjukhusvården och den psykiatriska vården. Den viktigaste förklaringen till problemen är att sjukvården under lång tid varit underfinansierad och inte fått de resurser som krävs för att den ska klara sitt uppdrag.

Underfinansieringen märks på flera sätt. Den märks i en pressad arbetsmiljö och hög arbetsbelastning. Den märks i svårigheterna att rekrytera och behålla personal. Den märks i att sjukvården har svårt att både klara det dagliga arbetet och samtidigt utveckla kvalitet, effektivitet och nya arbetssätt.

Detta är inte bara ett problem för personalen. Det påverkar direkt patienterna. När vården är underbemannad, när medarbetare slits ut och när det saknas tid för kontinuitet och uppföljning försämras också tillgängligheten och kvaliteten.

Herr talman! Om riksdagen menar allvar med att vården ska vara jämlik och tillgänglig och hålla hög kvalitet måste den också få långsiktigt hållbara ekonomiska förutsättningar. Det räcker inte att regeringen kommer med tillfälliga satsningar, detaljstyrning och nya krav om de långsiktiga och ekonomiska förutsättningarna samtidigt saknas.

Herr talman! Detta syns mycket tydligt i omställningen till en god och nära vård. Primärvården skulle vara navet i vården. Patienter skulle få bättre kontinuitet. Vården skulle komma närmare människor. En starkare primärvård skulle också avlasta den övriga specialiserade vården.

I rapporten Omtag för omställning konstaterar dock Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att inget av omställningens mål har uppnåtts och att en viktig förklaring är att verksamheterna inte har fått tillräckligt med förbättrade ekonomiska eller personella resurser.

Socialstyrelsen gör i sin delredovisning samma bedömning: Resurser och kompetensförsörjning har inte stärkts i den utsträckning som krävs för att genomföra omställningen.

Herr talman! Därför behövs ett tydligt primärvårdslyft. Det behövs ökade resurser till primärvården. Det behövs satsningar på kompetensförsörjning. Det behövs bättre arbetsvillkor. Det behövs också konkreta förslag från regeringen om hur primärvården ska stärkas utifrån de slutsatser som redan finns i myndigheternas rapporter.

Vi vet att tillgången till allmänläkare, distriktssköterskor, psykologer med flera inte har förbättrats inom primärvården trots att behovet är stort. Vi vet också att tillgängligheten skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Det här slår särskilt hårt i glesbygd och i de delar av landet där det redan är svårt att rekrytera personal. Därför behöver regeringen också tillsätta en särskild utredning om hur kompetensförsörjningen inom primärvården kan stärkas i hela landet.

Men det handlar inte bara om fler händer. Det handlar också om hur arbetet organiseras. Primärvården behöver i större utsträckning bygga på teamarbete, där fler yrkeskategorier tas till vara i det dagliga arbetet. Dietister, logopeder, psykologer och specialistsjuksköterskor behöver vara en tydligare del av vårdens grundstruktur. När fler professioner används rätt blir vården både mer tillgänglig och mer effektiv.

Herr talman! Jag vill också lyfta regeringens effektivitetsdelegation. Om regeringen menar allvar med att utveckla vårdens kvalitet och effektivitet måste arbetet ha förankring i vårdens verklighet. Det är därför anmärkningsvärt att den delegation som regeringen har tillsatt i praktiken saknar bred representation från vårdens professioner. Den består i nuläget av en enda läkare, som dessutom är vd för ett stort nätläkarbolag, medan tyngdpunkten i övrigt ligger på hälsoekonomer, en analytiker och en som dessutom är välfärdsansvarig för Svenskt Näringsliv.

Det duger inte. Om man menar allvar med att utveckla sjukvården behöver vårdens medarbetare vara delaktiga. Det behövs representanter för olika vårdyrken. Det behövs vårdgivare med praktisk erfarenhet. Det behövs patientorganisationer. Det behövs forskning med ett bredare perspektiv än enbart hälsoekonomi.

Därför är vårt besked tydligt: Skrota den nuvarande effektivitetsdelegationen! Gör om och gör rätt! Tillsätt i stället en ny kvalitets- och effektivitetsdelegation där vårdpersonal, forskare, vårdgivare och patientorganisationer ingår! Det skulle ge betydligt bättre förutsättningar för ett långsiktigt utvecklingsarbete som faktiskt tar sin utgångspunkt i vårdens behov.

Herr talman! Regionerna har ansvar för att organisera primärvården men bakbinds samtidigt av en nationellt påtvingad etableringsrätt enligt lagen om valfrihet för privata aktörer. Det har skapat en obalans. I vissa storstadsområden finns många vårdcentraler och hård konkurrens. I glesbygd och i socioekonomiskt utsatta områden är etableringarna betydligt färre. Det gör det svårare för regionerna att styra vården efter behov. Det förvärrar också problemen i ett läge där kompetensbristen redan är stor.

Miljöpartiet anser därför att den nationellt påtvingade etableringsrätten inom primärvården ska avskaffas. Regionerna måste få större möjlighet att styra etableringar så att vården finns där den behövs, inte bara där det är mest lönsamt att etablera sig.

Herr talman! Primärvården behöver ta ett större ansvar för tidiga insatser vid psykisk ohälsa. Alla vårdcentraler bör ha psykologisk eller psykosocial kompetens, och samtalsstöd ska kunna erbjudas utan remiss. Det är nödvändigt för att människor ska få hjälp i tid och för att specialistpsykiatrin ska kunna fokusera på dem med störst behov. Omkring en miljon människor varje år söker hjälp i primärvården för besvär kopplade till psykisk ohälsa, samtidigt som en fjärdedel av vårdcentralerna saknar psykolog.

När det gäller samsjuklighet är behovet av bättre organisering ännu tydligare. Personer med både beroendeproblematik och psykisk ohälsa riskerar att bollas runt mellan olika huvudmän och få bristfälliga insatser. Därför behöver Samsjuklighetsutredningens förslag genomföras så att behandlingsansvaret samlas hos hälso- och sjukvården.

När det gäller barn och unga måste det finnas en tydligare väg in till vården. Många vet inte vart de ska vända sig. Därför behöver arbetssättet En väg in införas i alla regioner. Första linjens psykiatri för barn och unga behöver organiseras bättre och mer likvärdigt i hela landet.

Herr talman! Jag vill också säga något om klimatarbetet i vården. Hälso- och sjukvården är en stor samhällssektor med betydande klimat- och miljöpåverkan. Därför behöver vården bli bättre på och få ett bättre stöd i arbetet med att minska sina utsläpp och sin miljöpåverkan och fasa ut hälso- och miljöfarliga ämnen. Här behövs ett mer samordnat nationellt arbete där staten tar tydligare ansvar för kunskapsstöd, datainsamling, investeringar och samverkan med regionerna. Det är också en del av att organisera vården så att den blir långsiktigt hållbar och ansvarsfull.

Herr talman! Sammanfattningsvis är vårt budskap tydligt: Sjukvårdens problem kan inte lösas med kortsiktig detaljstyrning från regeringen. Det som krävs är långsiktiga ekonomiska förutsättningar för regionerna och större satsningar på sjukvården generellt. Det krävs ett tydligt primärvårdslyft. Det krävs bättre arbetsmiljö och bättre villkor för personalen. Det krävs att staten stöder vårdens utveckling på ett sätt som tar till vara professionens kunskap i stället för att köra över dem. Det är den inriktningen Miljöpartiet står för.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 3.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 april.)