Herr talman! Det är inte bara statsminister Ulf Kristersson som ska kunna ta en promenad i skogen, laga en hemlagad måltid, åka på semester med sin familj, ta en lite för lång dusch ibland eller något annat så självklart som att ha en inkomst att leva på och ett meningsfullt arbete att gå till eller att få bra vård.

Även personer med funktionsnedsättningar ska kunna leva i denna frihet och självständighet, men det gör de inte i dag. Färre får personlig assistans och ledsagning, och de får avslag gällande färdtjänst. Döva kan vakna från en operation och inte ha en tolk bredvid sig, och elever med NPF-diagnoser som autism och adhd får inte stöd i tid.

Många lever i fattigdom och är långtidsarbetslösa, och assistansersättningen är för låg, så personliga assistenter är bland de fattigaste arbetarna i Sverige.

Min fråga är: Tycker statsministern att han har gjort allt i sin makt för att förbättra livsvillkoren för dessa människor så att de också kan leva ett liv i frihet och självständighet?