Fru talman! Tack, ledamoten Christian Carlsson, för anförandet!

Delar av den svenska sjukvården behöver en ökad nationell styrning. Det handlar om bland annat läkemedelssidan, vaccinationer, screening, luftburna ambulanstransporter, kompetensförsörjning och rättspsykiatrisk vård. Alla de områdena är sådana som Centerpartiet hade som ingång i Vårdansvarskommittén.

Vårdansvarskommitténs arbete hade kunnat vara bra, om de hade fått ägna sig åt det som faktiskt var genomförbart och åt att lägga fram skarpa författningsförslag inom området. Men i stället har en stor del av mandatperioden slösats bort på att utreda en fråga om förstatligande, som var dödfödd redan från början. Det har gjort att det först nu, när mandatperioden i princip är över, kommer en utredning om ett nytt läkemedelssystem och en utredning om screening för våra patienter.

Någon kompetensförsörjningsutredning finns fortfarande inte. Det finns inte heller några utredningar om luftburna transporter och rättspsykiatrisk vård, därför att Kristdemokraterna har slösat bort tiden. Det Kristdemokraterna vill göra är nämligen att kasta in hela den svenska sjukvården i ett gigantiskt omorganisationskaos med en generaldirektör i Stockholm som ska styra över 350 000 medarbetare och sätta ramarna för vad som är ett rationellt sjukhus. Om det skulle bli verklighet skulle vi få se en nedläggningsvåg inom svensk sjukvård skölja genom Sverige.

Min fråga till Kristdemokraterna och ledamoten Christian Carlsson är: På vilket sätt skulle svensk vård bli bättre av att tvingas in i en gigantisk omorganisation, i stället för att man tar ta tag i de problem som finns på riktigt?