Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Jag ska försöka svara på dem. Jag märker att jag är lite trött i dag.

Vad har vi gjort för glesbygden? Vi har bland annat kämpat hårt för att Sollefteå ska kunna ha kvar sin verksamhet. Det handlar återigen om prioriteringar. Regionen där lägger mer på öppen scenkonst än vad man lägger på Sollefteå sjukhus. Jag menar därför att det inte bara är mer pengar från staten som räddar det här. Man måste också prioritera själv.

Vi är dock väldigt öppna för nya former av samverkan. Det kan vara samverkan mellan kommuner eller med andra regioner. Vi har varit inne på lite samma linje där, det vill säga att man antingen minskar antalet regioner eller samverkar.

I praktiken har vi satsat på kompetensförsörjning i vården. Bara i år har det varit närmare 1 miljard. Det har också gjorts direkta satsningar.

Samtidigt är vi inne i en ond spiral. Personal som jobbar inom vården i dag får ta ett väldigt stort ansvar när kollegor inte har rätt kvalifikationer. Det kan handla om språk, men det kan även vara annat, som att man inte har adekvat utbildning. Det blir alldeles för tungt. Det handlar inte bara om lönekuvertet utan också om hur man jobbar. Det är en spiral vi måste komma ur, och det tar tid. Men vi är öppna för nya driftsformer.

Sedan ställdes en fråga om vårdcentralerna. Först och främst stängs vårdcentraler ned. Det sker nu en hel del sådant. Det måste naturligtvis göras på ett rättssäkert sätt. Jag har pratat med Åklagarmyndigheten, men de är överbelastade. Där tillskjuter vi också mer resurser.

Sådana fall som dessa uppdagas ibland, och trots att det finns mängder med bevis tar det tid. Det är en kö i systemet. Vi hoppas att det kommer att lätta.

Men återigen ska alla avarter och all kriminalitet bort. Vi måste ha bättre kontroller. Jag vill ändå höja ett varningens finger. Bara för att det utförs i offentlig regi är det inte fritt från kriminalitet. Det har vi många exempel på. Vi behöver styra upp det här på alla håll.