Fru talman! Hemma i min bostadsrättsförening i Malmö bor en fantastiskt trevlig kvinna i övre 40-årsåldern. År 2022, när hon var drygt 20 år gammal och studerade till lärare, insjuknade hon i MS och förlorade en stor del av sin rörelseförmåga. Hon bedömdes oförmögen att arbeta. De första åren, innan hon fyllde 30, fick hon aktivitetsersättning och därefter sjukersättning.

För dem som arbetat tidigare baseras sjuk- och aktivitetsersättningen på deras tidigare lön. För dem som inte har arbetat innan de förlorade arbetsförmågan, som exempelvis min granne som var student, finns en garantinivå. I år ligger garantinivån på mellan 12 235 kronor och 13 715 kronor per månad före skatt, beroende på mottagarens ålder och hur länge man bott i Sverige.

Eftersom min granne var student och aldrig hade haft ett jobb innan hon blev sjuk har hon i över 20 års tid fått ersättning på garantinivå, alltså mindre än 10 000 kronor i månaden efter skatt. Eftersom hon heller aldrig kommer att kunna arbeta kommer hon att få ersättning på garantinivå under resten av sitt så kallade arbetsliv, tills hon uppnår riktåldern för pension. Då kommer hon att få garantipension och förmodligen få utnyttja andra delar av grundtryggheten i pensionssystemet.

Min granne är inte ensam. Var tredje mottagare av sjuk- eller aktivitetsersättning i Sverige får det på garantinivå. Det innebär att fler än 73 000 svenskar i dag får ut mindre än 10 000 kronor efter skatt från den ersättning som är tänkt att ersätta deras lön resten av arbetslivet. En del av dem har partner som arbetar och tjänar tillräckligt för att försörja dem båda. Många andra har det värre. Det finns de som är ensamstående och de vars partner också är sjuka eller har för låg lön.

Varje år är det drygt 4 000 svenskar med sjuk- eller aktivitetsersättning som tvingas söka försörjningsstöd från kommunerna för att nå upp till nivån för en skälig levnadsstandard. Det är en nivå och en ersättning som inte är till för att man ska leva på den långsiktigt utan för att man ska klara sig tillfälligt i en kris.

Även bland dem som inte har rätt till försörjningsstöd är det många med sjuk- eller aktivitetsersättning som är fast i en situation där ersättningen inte täcker grundläggande behov och där varje krona måste balanseras mot hyra, medicin och mat.

Fru talman! Det är för människor som min granne som jag verkar. Det är för dessa människor vi måste utforma vårt trygghetssystem. Det är inte värdigt ett av världens rikaste länder att tusentals kroniskt sjuka eller funktionsnedsatta svenskar får en ersättning som knappt går att leva på. Sverige förtjänar bättre än så.

Jag tror att de allra flesta svenskar, om de fick frågan, skulle hålla med om att de som är för sjuka för att arbeta inte ska behöva arbeta och att de som har en diagnos eller en funktionsnedsättning som gör att de inte kan arbeta inte ska tvingas att göra det ändå. Det ska helt enkelt gå att leva i trygghet och värdighet och med en god levnadsstandard även om ens hälsa begränsar en i övrigt.

Ska det bli verklighet krävs det politiska partier med idéer och ambitioner. Miljöpartiets ambition med socialförsäkringarna är tydlig: Vi vill se ett heltäckande trygghetssystem för arbetslöshet och sjukförsäkring som sköts av en och samma myndighet och som omfattar alla – helt enkelt ett system där ingen utförsäkras eller faller mellan myndighetsstolar för att handläggarna inte kan enas om hur sjuk man är eller vems ansvar man är.

Med ett sådant system, ett system för äkta arbetslivstrygghet, skulle många av bristerna i dagens socialförsäkringar försvinna för gott. Men, fru talman, det krävs också politisk handlingskraft för att genomföra viktiga reformer här och nu, och det är tydligt att den nuvarande regeringen helt saknar det.

Under den föregående mandatperioden, när Miljöpartiet satt med i regeringen, tillsatte vi en lång rad utredningar av hur socialförsäkringarna kan förbättras. Alla dessa utredningar och deras förslag har Tidöregeringen totalt ignorerat eller till och med lagt ned.

Det gäller förslag som att införa en preventionsersättning, att inkludera kulturarbetare, gigarbetare och frilansare fullt ut i socialförsäkringarna, att vidga rätten till sjuk- och aktivitetsersättning, att ge studenter rätt till deltidssjukskrivning och att införa steglösa nivåer i sjukförsäkringarna. Detta är förslag som är fullt utredda och klara och som Tidöregeringen har valt att inte genomföra. Vi i Miljöpartiet kommer däremot att verka för att genomföra dem så snart som möjligt efter att vi har vunnit valet.

Fru talman! En miljöpartistisk regering kommer självklart också att avskaffa karensavdraget. För oss är saken självklar: Vi ska ha ett trygghetssystem som är rättvist för alla och där det går att leva tryggt och gott i Sverige oavsett om man är sjuk eller frisk, oavsett om man jobbar heltid eller deltid och oavsett om man är fast anställd, kulturarbetare, student eller gigjobbare. Med Miljöpartiet i regering kan det också bli så.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 april.)