Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 26, som handlar om att avskaffa karensavdraget.

Man skulle kunna säga att den här debatten är ett bokslut. Den är ett bokslut över vad regeringen och Sverigedemokraterna har åstadkommit under mandatperioden. Eller kanske snarare: Ett bokslut över vad man inte har gjort.

Fru talman! Vi hörde nyss ledamoten från Sverigedemokraterna i talarstolen. Det är ett parti som före valet hade ett högt tonläge om sjukförsäkringen och som talar om att stärka tryggheten. Men nu, efter nästan en hel mandatperiod med inflytande, ser vi vad det var värt. Tryggheten har inte stärkts. I stället har ojämlikheten ökat. Det väcker såklart en enkel fråga: Vad är Sverigedemokraternas löften egentligen värda?

Fru talman! Det finns en tydlig skillnad mellan den politik som regeringen och Sverigedemokraterna står för och den vi socialdemokrater står för. Det handlar om synen på trygghet och i grunden om synen på människor, om vi som land tror på solidaritet och jämlikhet eller om vi lämnar människor att klara sig själva.

Fru talman! För mig som socialdemokrat är det viktigt att säga att sjukförsäkringen inte bara är en teknisk konstruktion. Den ska inte användas som ett verktyg för att pressa ned sjuktalen. Människor blir inte friska av att göras fattiga. Nej, sjukförsäkringen är ett löfte. Den är ett löfte om att den som blir sjuk ska få trygghet och en chans att komma tillbaka.

Vi socialdemokrater står upp för det löftet. För oss handlar arbetslinjen inte om att pressa människor utan om att ge människor förutsättningar att kunna arbeta, att gå från arbetslöshet till arbete och från sjukdom till återhämtning. Men framför allt handlar det om att ge människor förutsättningar till ett friskt arbetsliv. Det är så vi bygger ett starkt samhälle.

Låt oss titta på verkligheten. Försäkringskassan visar att de långa sjukskrivningarna i högre grad handlar om psykisk ohälsa. Arbetet är ofta en bidragande orsak. Det handlar om stress, höga krav och för lite återhämtning. Det är kvinnor som drabbas hårdast. Det är kvinnor som har jobbat tills de inte orkar längre.

Fru talman! Det här händer inte i ett vakuum. När välfärden går på knäna ökar sjukskrivningarna. När undersköterskan springer mellan för många brukare, när schemat inte håller och när återhämtningen uteblir blir människor sjuka. Vi ser ett arbetsliv som pressar människor från alla håll.

Det är därför det förebyggande arbetet är så avgörande. Det handlar om att arbetsmiljön fungerar, att människor får stöd i tid och att det finns tillräckligt med kollegor. För det är alltid bättre att förebygga ohälsa än att reparera den i efterhand.

Fru talman! Det börjar faktiskt tidigare än så. Hur du klarar skolan påverkar hur du mår som vuxen. Den som inte får rätt stöd i tid får en svagare ställning på arbetsmarknaden och en ökad risk för ohälsa längre fram i livet, så även skolan är en del av sjukförsäkringspolitiken.

Fru talman! Vi socialdemokrater menar att sjukförsäkringen är en spegel av hur samhället fungerar i stort. När arbetsmarknadspolitiken fungerar kan människor få stöd tillbaka till arbete. När arbetsmiljön är rimlig orkar människor jobba ett helt yrkesliv. När välfärden har resurser finns det kollegor nog så att ingen behöver gå sönder på jobbet.

Hur har mandatperioden varit? Det är ett ganska dystert bokslut. När hushållen kämpade som mest med höga matpriser, ökade räntor och oro valde regeringen och Sverigedemokraterna att stå fast vid sin linje. Det var skattesänkningar som prioriterades framför stöd till barnfamiljerna, framför välfärden och framför skolan.

Mitt i den värsta inflationen var Sverige det enda landet i Norden som inte höjde barnbidraget. Det är ett politiskt val. Det är ett val bort från jämlikheten. Det mönstret ser vi på område efter område.

Sverige riskerar till exempel att missa sina klimatmål. Klimatpolitiska rådet har varit tydligt i sin kritik mot regeringens politik. Men i stället för att ta ansvar saknas både riktning och långsiktighet.

Fru talman! Det här hänger ihop. Ett samhälle som inte klarar av att ta ansvar för framtiden har också svårare att ta ansvar för människor här och nu.

Arbetslösheten är hög. Fler barn växer upp i familjer där pengarna inte räcker till det mest grundläggande, och välfärdens medarbetare går på knäna.

Allt det här spiller över. Det landar till slut här, hos sjukförsäkringen, på människors hälsa och på deras möjlighet att arbeta. När samhället inte håller ihop är det människor som faller igenom. Men det behöver det inte vara så, fru talman.

I det här betänkandet säger regeringen och Sverigedemokraterna nej till flera förslag som skulle kunna förbättra sjukförsäkringen. Karensavdraget är kvar, och människor tvingas fortfarande gå till jobbet sjuka för att ekonomin inte håller annars.

Vi vet vilka som betalar priset. Det är undersköterskan och polisen, busschauffören och sotaren och hästskötaren och byggnadsarbetaren. Det är alla de yrkesgrupper som inte kan jobba hemifrån. Där tar vi socialdemokrater ansvar. Människor ska inte behöva välja mellan hälsa och ekonomi.

Det gäller också den som skadas av sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen är omodern. Den fångar inte dagens arbetsliv. Alldeles för få får den ersättning som de har rätt till.

Vi socialdemokrater står fast vid att den som sliter ut sin kropp i jobbet ska kunna lita på att samhället finns där. Det är solidaritet i praktiken.

Lika viktigt är att rehabiliteringen fungerar. Den som blir sjuk eller skadad ska inte lämnas ensam att hitta tillbaka. Det är ett gemensamt ansvar.

Det gäller också hur vi ser på arbete i dag. Fler har otrygga anställningar, flera inkomster och olika uppdrag, men systemet hänger inte ihop.

Den sjukpenninggrundande inkomsten går inte att fastställa på ett rimligt sätt. Människor riskerar att stå utan skydd trots att de har arbetat och betalat in. Det urholkar tilliten.

Fru talman! Vill man se konsekvenserna fullt ut ska man också se hur personer med funktionsnedsättning fastnar i fattigdom för att ersättningarna helt enkelt är för låga. De blir helt beroende av sina anhöriga. Det är inte värdigt ett land som Sverige. Jämlikhet handlar om rätten till ett självständigt liv.

Fru talman! Det här är inte en naturlag. Det är politiska val. Vi ser också hur regeringen agerar. Den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte till exempel en utredning för att se över sjuk- och aktivitetsersättningen för att förbättra levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning. Den utredningen lade regeringen och Sverigedemokraterna ned, för detta är inte deras prioritering.

Vi hör också gång på gång hur regeringen talar om människor i våra trygghetssystem med en ton som misstänkliggör, som om det skulle handla om brist på vilja. Men verkligheten ser annorlunda ut. Det handlar om människor som har blivit sjuka, människor med funktionsnedsättning, människor som har skadat sig på sitt arbete och människor som står långt från arbetsmarknaden och som behöver stöd för att komma tillbaka.

Vi måste våga säga som det är: Det är inte människorna som är problemet, utan det är bristen på rätt politik. Det är inte människorna som har misslyckats, utan det är samhället som inte har gett dem rätt förutsättningar.

Vårt uppdrag är inte att peka finger utan att ta ansvar. Vi ska ge människor en verklig chans att gå från arbetslöshet till arbete och från sjukdom till återhämtning.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill gå i en annan riktning. Vi vill bygga ett samhälle som håller ihop och ett samhälle där trygghet inte bara är ett ord utan något som man känner. Om livet går sönder ska man veta att samhället finns där.

Det är därför vi vill ta bort karensavdraget och stärka sjukförsäkringen. Vi vill att samma arbetsmarknadsbegrepp ska gälla i både sjukpenning och sjukersättning. Vi vill modernisera arbetsskadeförsäkringen, uppdatera SGI så att fler omfattas och skapa riktiga vägar tillbaka till arbete. Vi vill utveckla Finsam så att fler människor får samordnat stöd och inte bollas runt mellan olika system.

I ett starkt samhälle som bygger på solidaritet och jämlikhet ska ingen behöva vara rädd för att bli sjuk eller för att falla.

Fru talman! Ett samhälle mäts inte i hur det går för de starkaste utan i hur vi behandlar dem som behöver oss allra mest. Vi socialdemokrater är beredda att ta ansvar för att bygga just ett sådant samhälle.

(Applåder)